klart är att man vill vinna seger i dag. Frågan gäller alltså först och främst, i hvad mån kontinentalsystemet tjänade detta sitt närmaste mål.
I den mån svaret på denna fråga ligger på det ekonomiska området, — och där utanför har föreliggande skrift ingen uppgift — är det faktiskt redan gifvet i det föregående och går hufvudsakligen i nekande riktning. Det behöfver emellertid ej närmare förklaras, hvarför just kontinentalsystemets misslyckande äfven som ren handelskrigsåtgärd gör det särskildt viktigt att konfrontera det med dess motsvarighet i nutiden, det handelskrig som för närvarande omger oss alla. Om något bör ha framträdt klart af den föregående öfversikten, är det visserligen kontinentalsystemets paradoxala karaktär, och så till vida har motsatsen mot nutiden legat i själfva greppet på ämnet. Men för ett nationalekonomiskt betraktelsesätt är strängt taget hvarje handelskrig en paradox, ty det vänder sig emot förbindelser, som gagna båda de medverkande parterna och tillfogar därför ofrånkomligt sin upphofsman lidanden lika fullt som hans tilltänkta offer. Därför gör kontinentalsystemets egenskap af ekonomisk paradox icke en jämförelse med nutiden öfverflödig. Kanske ännu större intresse har en dylik jämförelse genom det ljus den synes kasta öfver den allmänna samhällsutvecklingen under det senaste århundradet i dess sammanhang med de ekonomiska förhållandena. Äfven till en sådan öfverblick är emellertid materialet till stor del gifvet i det föregående, så att dessa sista sidor få i viss mån karaktären af en sammanfattning.
Kontinentalsystemets jämförelsevis begränsade verkan på Europas näringslif berodde främst på de olika ländernas autarki, deras vidtgående ekonomiska själftillräcklighet i fråga om alla vitala områden. Det hastiga slutet på blockaden af Frankrike vid revolutionskrigens utbrott sammanhängde otvifvelaktigt icke blott med de särskilda idéer vi lärt känna utan också med utsiktslösheten att svälta ut ett land i Frankrikes läge. Och i svagare grad var förhållandet likartadt i afseende på en lifsmedelsblockad af England. Att en blockad af det senare slaget däremot för närvarande skulle bli effektiv, om den kunde genomföras, kan anses som en ganska gifven sak. Men äfven i afseende på genomförbarheten är läget ändradt. En dylik blockad kräfver nämligen nu nästan ofrånkomligt välde öfver hafvet, emedan de länder som nu producera spannmål äro så många och vidt skilda, att det ej gärna kan vara möjligt att behärska dem alla från landssidan; och detsamma gäller om flertalet andra produkter än lifsmedel, t. o. m.
17—181359. Heckscher, Kontinentalsystemet.
