6
Emellertid har ångans expansionskraft icke kunnat, på ofvanbeskrifne sätt, undersökas till högre värmegrader än till 150 à 160 Celsii, förr än Oliver Ewans i Philadelphia, och den för sina försök namnkunnige Amerikanaren Jacob Perkins, föllo på den tanken, att man skulle kunna draga mycken fördel af ångan, uppdrifven till de högsta värmegrader. Perkins säger uti en berättelse om sina försök: "att då han betraktade den nästan oändliga kraft, som finnes uti eldsprutande berg, hvilka ända till molnen uppkasta ofantliga massor af sten och lava, föll han på den tanken att orsaken dertill måste finnas i vattnet, som varit så länge inneslutet, tills det blifvit så öfverlastadt af stark värme, att det slutligen genom sin expansionskraft söndersprängde alla hinder, och uppkastade allt som var i dess väg." Han säger sig hafva först funnit ångans utomordentliga expansionskraft vid jerngjuterterna, hvarest litet instängdt vatten uti formarne, icke sällan ur dem med den våldsamhet utkastade flytande jernmassor, att de söndersprängt gjuteri-taken, under det att 1000 gångor så mycket vatten, om det skulle blifvit kastadt på en glödgad yta, icke skulle hafva förorsakat någon betydlig skada.
Dessa iakttagelser ledde Perkins till att göra en mängd försök, öfver ångans expansionskraft vid mycket höga värmegrader, för att derefter kunna förbättra ångmaschiner med hög tryckning. Han har härvid begagnat sådana
