194
Maschinisten skall noga rätta sig efter sin instruktion. På ångfartyg, som gå uti mycket salt vatten, skall han ofta låta rengöra pannan och eldrören.
På det maschinisten alltid måtte vara uti tillfälle att finna om vattentillgången uti pannan motsvarar vattenåtgången till ånga, och att vattnet uti kitteln alltid står högre än elden uti ugnen och rören, är det anbefaldt, att alla ångkittlar skola vara försedde med glasrör, som utvisa vattnets höjd. Dessa rör hafva tvenne kanaler; den ena står i förening med ångan, och den andra med vattnet uti kitteln, så att vattnet uti glasröret alltid står lika högt som uti kitteln. Af dessa glasrör skall det alltid finnas ett uti reserv.[1] Dessutom skall vid hvarje ångkittel vara anbragt ett serskildt rör, hvilket slutar inuti pannan och liknar en orgelpipa, samt är så inrättadt, att om vattnet uti kitteln sänker sig, så gifver den ånga, som genom detta rör utrusar, ett långvarigt ljud, hvilket tillkännagifver att mera vatten bör inskaffas uti kitteln.
Maschinisten blir ansvarig derföre, att säkerhetsventilerna alltid äro i godt stånd, och att de stundom lyftas, för att hindra deras fästande. Tvenne säkerhetsventiler böra finnas
- ↑ Då potatesmjöl nyttjas i pannan, för att hindra saltkristallisering, blir detta glasrör vanligen så mörkt af en härigenom uppkommen deg, att vattenståndet deri icke synes; men det kan lätt rengöras.
