Hvad beträffar kvinnans förpliktelser att arbeta för sin Herre, förmodar jag att därom icke kan bli tal. Det särskilda fält, på hvilket hvarje individ skall göra detta, måste föreskrifvas af den Helige Ande och de gåfvor som Gud gifvit henne. Om hon har den erforderliga begåfningen och känner sig af Anden kallad att predika, fins det icke ett enda ord i hela Guds bok, egnadt att hålla henne tillbaka, tvärtom finnas där många, många, som drifva henne framåt och uppmuntra henne. Gud säger, att hon skall predika, och Paulus beskref på hvilket sätt hon borde göra det. Phebe och Filippi fyra döttrar, samt många andra kvinnor predikade och talade faktiskt under kyrkans första tider. Om detta icke varit fallet, skulle friheten varit mera inskränkt under det nya förbundet än under det gamla, och Anden skulle haft att göra med färre förmågor, krafter och arbetare än lagen. Och detta ehuru det då fans mera arbete att utföra. I stället för upphäfvandet af kaster och nedrifvandet af skiljemuren mellan prästerskap och folk samt upprättandet af ett andligt konungadöme, där alla verkligt troende äro konungar och präster, skulle klyftan blifvit djupare och folkets vanmakt större. Men Guds ord säger oss i själfva verket upprepade gånger, att »i Kristus Jesus är där hvarken träl eller fri, hvarken man eller kvinna, ty alla äro de ett i Kristus Jesus».
Vi anbefalla ett par bibelställen, som handla om kvinnans predikoämbete, åt våra läsares noggranna öfvervägande.
Jesus sade åt Maria Magdalena och den andra Maria: 'Hell eder! Och de gingo fram och fattade om hans fötter och tillbådo honom. Då sade Jesus till dem: Rädens icke; gån och kungören det för mina bröder, att de må gå till Galiléen' (Mat. 28: 9, 10).
Det är två eller tre punkter i denna sköna berättelse, på hvilka jag önskar rikta mina läsares uppmärksamhet.
1. Detta var första kungörelsen af den underbara nyheten för en förlorad värld och en skara fega lärjungar.
2. Detta budskap var så offentligt som sakens natur fordrade, och afsedt att slutligen nå till jordens ände.
