fullkomligt lika i dessa afseenden, som passa bäst tillsammans. Stundom se vi personer, ehuru fullständiga kontraster, komma bäst öfverens endast de kunna böja sig för hvarandra i det enskilda eller offentliga lifvets större frågor. »Det är sammanstötningen mellan de olika åsikterna, som bringar sanningen i ljuset.» Fru Booth säger:
»Som helt ung flicka bestämde jag mig för vissa egenskaper, hvilka jag ansåg, att min blifvande make ovilkorligen måste ha. Först och främst var jag besluten, att hans religiösa åsikter skulle öfverensstämma med mina. Han måste vara en uppriktig kristen, icke en namnkristen eller blott och bart en församlingsmedlem, utan en som verkligen var omvänd till Gud. Det är troligen ingen öfverdrift att säga, det åtminstone tre fjärdedelar af det äktenskapliga elände, som råder bland dem som bekänna sig vara religiösa, är en följd af brott mot denna princip. Äktenskapet är en gudomlig stiftelse, och för att nå den högsta och mest varaktiga lycka måste de personer som ingå det först och främst vara i harmoni med den gudomliga planen. Ty om en man eller kvinna icke kan styra sin egen natur, huru kan då han eller hon rimligtvis vänta sig kunna behärska en annans? . . . . . Tusende kristna, isynnerhet kvinnor, ha genom bitter erfarenhet fått lära, att hvarken penningar, samhällsställning eller någon annan världslig fördel kunnat skydda dem för det straff som ofelbart följer på olydnad mot budet: ’Bären icke främmande ok tillsammans med otrogna’.
Det andra vilkoret, som jag stälde upp för mig, var att han skulle vara en man med förstånd. Jag visste, att jag aldrig skulle kunna hysa aktning för en narr eller någon, som hade mycket svagare hjärna än jag själf. Många inbilla sig, att om en man blott är frälst, så är det allt som behöfves. Men detta är ett stort misstag. Där måste vara en likhet eller öfverensstammelse i karaktär lika väl som i
