Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 13 —

Vänd ögat från de hjeltars spår,
Som dig på utländskt högmod hämnat:
Glöm Cimbriska tyranners fall,
Glöm lagerns skörd på Tyska fälten,
Glöm Warschaus hedars segerskall,
Och Selands strand, och Leck, och Bälten!

Nej rys, nej rys, med ädel harm,
Att fräckt beles, af dem du tuktat.
Höj än, ur nordens klyftors barm,
Den fordna glaf Europa fruktat.
Än, kämpar, bären J ej band
Af vildar, dem J strida lärden;
Och ännu dröjer Minnets hand
Att teckna Er för Efterverlden.

Hon kommer, — hon, som skall sitt ljus,
I mörkrets djupa gömmor bära;
Som drar ur fallna murars grus,
Förrädarns brott, och hjeltens ära;
Hon — Gustaf! — hon, hvars djerfva drag
Sin högsta dager skola gjuta,
Just der, hvar Vördnaden, i dag,
Befaller Sanningen att sluta.