Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


DET BLINDA NITET.[1]

Ode.

Åt hundra falska Gudars tal
Den blinda jorden offer burit,
Dem hon en brottslig dyrkan svurit,
Och tjent med tusen fromma qval.
Här sväfva de, af Vantron födda,
Som Furier öfver folk och land;
Der resas de af Våldets hand,
Vid bilan eller bålet stödda.


  1. Man inser utan svårighet, att ämnet för detta Poem icke är tagit ur närvarande tidehvarf, utmärkt framför andra genom en mild, tålsam, och ingalunda förföljande Religions anda. Men det har ej alltid förhållit sig på samma lyckliga sätt. Sekler efter sekler hafva nästan ej sett annat än mord, krig och ödeläggelser för theologiska meningar. Den som ej känner annan historia derom, finner i Noten till afhandlingen om Moderationen (Se Läsning i blandade Ämnen N:o 23. 24.) en liten sammandragen tafla af dessa rysliga uppträden, till hvilken man hänvisar Läsaren, såsom till det bästa försvar för de känslor och sanningar man sökt uttrycka i närvarande Skaldestycke. Det synes ej onyttigt, att då och då vända ögat tillbaka på dessa försvundna grufligheter, för att i människosinnet underhålla för dem den billiga fasa de böra ingifva. För öfrigt påminnes blott, att ett Poem icke är en afhandling, kan således ej uppfylla samma fordringar, och