— 5ii -.
\
(Vi det till hennes loford nitnine) .Och mycken eld i hennes blodi Behöfde Xn, dels luft| dels Smneu Det fins ej tafla mera skön. Än hon, bland dessa tenipelstodery På sänkta knän för Christi moder, I hela värman af sin bön. Hvad armar kring dess fötter fördal Hvad ögon hvälfda ofvanät! Och hvilka läppar, IjujQigt rörda, I bedjande och bönliörd gråt! kraft af Himlens trogna dyrkan 1 Uppbyggeisen gaf allmänt nit; ' Fritänkam sjelf^< när han kom dit, Svor på att ofta gå i kyrkan; Så starkt kom bönen i kredib Bland andra hit af ryktet dragna. Att se den sköna Bedjerskan, Yar ock, en dag, dess egen man, 1 sanning ej den minst betagna. Belsano van att, i sitt hus, Se henne dagligt meta föga, Såg här sin hustru, i ett ljus. Alldeles ovant för hans öga. Med möda mättar han sin syn Af en så ny och sällsam njutning:
