- — 556 En fjerde passager, chlneslsk Mandourm, Satt tyst yid deras tvist, som här siu styrka mätte; Med händerna i kors framfor physioHomien, Och mellan fingren log åt helgonen som trälte. Omsider steg han opp och talade sä här: Det kan väl vara^ mina vänner, Att dessa helgons bön mot stormen kraftig Sr � Jag herrarnes kredit hos Skaparn icke kähner; Men tviila kan man lätt ändå, på allt det der. Jag alltså än ett prof i ödmjukhet begär. Träd fram du store man der borta, med turbanen, Som sätter din prophet i marsoh på oceanen; Ställ dig näst honom du, hvars helgade karbas, Gör stora Haren mild, och tyglar stormens ras; Och ändtKg du, Jivars nit för Foes ära larmar, Stig högst fram på gallion, och utsträck dina armare Sä, gode herrar I — efter nu Med verldames Regent J den bekantskap agen, Att ni till böljan: lägg dig! sägen Och till hans åska: tystna du! Alltså ej tviflas bör, att ju Er sammanstämda bön, till hämd för eder ära^ Förmår den ringa sak jag ämar att begära. Jag fordrar ej, i förväg sagdt^ Att solen, i sitt lopp, på himlens bana hvilar, Att Gängen vänder öm| och mot ditt ursprung ilar Till-
