Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
97
Ej Jofurs blixt, ej Neptuns bölja
hans eld, hans uppsåt mota kan.
Pelée! det står en hjälte an
att äran grenom faror följa."
Neptunus uppstiger ur hafvet, följd af tritoner och nereider, hafsgudar och hafsgudinnor, hvilka till Thetis' ära uppföra en balett under sång af kören, hvarefter Neptunus förklarar Thetis sin kärlek. Mot slutet af denna scen synes Jupiter vredgad sväfva ner ur skyn, omgifven af åskan och förebådad af blixten, och befaller Eolus att härja Neptunus' rike till hämnd för att denne vågat täfla med Jupiter om Thetis' bevågenhet. Eolus, som synes i en annan sky, frambesvärjer nu i ett storslaget recitativ
Svenska teatern.7