Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
99

Pelée beklagar sig öfver att ej få veta mer, men prästernas kör svarar honom:

"Begär ej, trånga mänskovett!
din framtids dolda skiften veta:
var nöjd, om du dig fram kan leta
inom den gräns af tid, som ödet dig har gett."

I fjärde akten förflyttas vi till Pelées palats. Thetis beklagar sig öfver Pelées förmenta otrohet och öfverhopar honom och Doris med de svåraste förebråelser. För att öfvertyga gudinnan om sin beständighet besluter han sig för att inför Jupiter bekänna sin kärlek. Guden vredgas och manar furierna att fastkedja honom vid en öde strandklippa för att där undergå samma straff som Prometeus. Neptunus, ditkallad af hofmännens klagorop, befriar med sin treudd Pelée och för honom med sig på en vagn upp till Olympen, där vi befinna oss i sista akten. Inför gudarna, som där äro församlade, beklagar sig Neptunus öfver Jupiters orättvisa. Jupiter försvarar trotsigt sin rätt:

"Besinna, hvem du och hvem Jupiter är,
hvars kärlek du vågar att kränka."

Men då uppträder Kärleken:

        "Nej, äran, Jofur! nekar dig
att här din öfvermakt mot Neptuns kärlek yrka.
        Låt fritt din höghet visa sig,
blott man ditt ädelmod mer än din makt må dyrka.
        Bör Jupiter med afund se,
om Thetis åt en ann' sitt hjärta helst vill ge?
Bör du en mindre makt förkrossa med din styrka?
                Nej, gudars far!
        gif menlös kärlek ditt försvar!
låt den bli Thetis man, som Thetis kärlek har!"