Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

104

hans röst i operan, upphulpen af musiken, gör ofelbart allt det intryck, som af deras förtjusning kan väntas. Men uti verkligt uttal hörs det ändå vida bättre, med hvad både tydlighet och lätthet han prononcerar sin roll, huru mycket han är mästare att gifva vårt språk allt det behag, som ankommer på en aktörs skicklighet och öfning."

Franske ambassadören härstädes, den framstående diplomaten Charles Gravier, grefve de Vergennes uttalade sin förvåning öfver att här på en gång se en opera uppstå med en sådan grad af fullkomlighet och prakt. En annan fransman, sedermera ambassadsekreteraren d'Aguila, som på våren uppehöll sig i Stockholm, skrifver: "Med det snille, den smak och de önskningar Gustaf III äger, skall ni lätt tro mig, då jag säger, att han är skaparen af den opera, som Stockholm sett blifva till. Dekorationer, dräkter, maskinerier, baletter, allt var och är ännu handledt, tecknadt, anvisadt och förskönadt af hans lysande inbillningskraft. Texterna och musiken äro äfven underställda hans granskning till deras egen fördel. — 'Thetis' spelades med en framgång, som svarade mot förhållandena. Uvertyren till denna stora opera är af en ädel komposition. Man urskiljer däri vackra melodier och en behaglig ekoeffekt. Musiken är ljuf och rörande, och det svenska språket lämpar sig mycket bra därtill, ty ehuru dess munart är uppblandad med tyska ord, blir uttalet icke alls osmakligt." D'Aguila säger vidare, att "dansörerna begagnade panierer samt masker liksom man tillförene gjorde vid operan i Paris".Anm Adolf Lindgren yttrar 1882 om Uttinis musik: "bedömda