186
befanns, att några funno sig under detta villkor benägna att agera danskar, men man bör dock härvid komma ihåg, att vi nu lefva under det strängaste brännvinsförbudet, och att soldaten icke här fäktar allvarsamt." Operan har sedermera under tidernas lopp gifvits ett par hundra gånger, senast 1886, då den återupptogs för att celebrera dess egen hundraårsdag.Anm
Ett par månader efter "Gustaf Vasas" premiär dog grefve Karl von Fersen, och friherre Gustaf Mauritz Armfelt utnämndes till teaterns förste direktör, hvartill hans fyndighet och vana vid arrangerandet af hofvets teaternöjen jämte hans trägna teaterstudier i främmande länder gjorde honom särdeles lämplig. Han berättar själf i ett bref på franska, dateradt 1805, till friherre Jonne Hamilton om sitt sätt att sköta denna inrättning. "Det är endast med den yttersta stränghet man kan styra detta pack", skrifver han, "och så snart de försökte morska sig, lät jag midt på scenen de Broen få smaka käppen och örfilade upp Ahlgren, och jag var så fast besluten att fortfara med detta styrelsesätt, att jag skulle ha skurit öronen af dem, ifall dessa herrar understått sig att tala om några rättigheter. Också spelade de, lärde sig sina roller och lydde alldeles utmärkt, därpå tar jag till vittnen alla, som ännu minnas min styrelse". Detta hans militäriska sätt att upprätthålla ordningen inom teaterpersonalen hindrade icke, att han emellanåt, med den ovanliga förmåga han ägde att göra sig omtyckt af underlydande, som god kamrat deltog i deras nöjen och galenskaper. "Jag förstod föga eller intet af teater", tillägger han, "men
