Sida:Personne Svenska teatern 1.djvu/272

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


ANMÄRKNINGAR OCH TILLÄGG

Sid. 15.

Det finnes ännu kvar från förra hälften af elfvahundratalet ett drama, det så kallade "Adamsspelet", som genom sina scenanvisningar ger oss ett godt begrepp om den dåtida skådespelarkonsten. Framför den mellersta kyrkporten uppställdes en predikstol, från hvilken en präst ledde spelet. Nedanför predikstolen stod en bänk, från hvilken profeterna i dramats tredje afdelning utsade sina vittnesbörd om Kristus. Till venster stod en annan bänk, där judarnes skriftlärda sutto. Till höger om kyrkan var en ställning uppförd, som föreställde paradiset. Beträffande detta står skrifvet: "Paradiset bör uppbyggas på ett fullt synligt ställe och omges med draperier och sidengardiner så anordnade, att de personer, som befinna sig i paradiset, icke kunna ses längre ner än till axlarna. Här skall man skåda välluktande blommor och buskar, här skola finnas åtskilliga träd, på hvilka frukter hänga, så att stället må förefalla mycket behagligt (ut amenissimus locus videatur)". Dramat börjar med, att ur kyrkan framträder en hvitklädd skepnad, som föreställer Gud. Adam i röd tunika och Eva i en hvit kvinnodräkt med en hvit silkesslöja om hufvudet ställa sig framför honom. "Adam, säger scenanvisningen, bör vara väl inöfvad i när han skall tala, så att han icke kommer för tidigt, icke heller för sent. Icke allenast han utan alla de spelande måste väl inöfvas att tala lugnt och att göra passande rörelser till hvad de säga. De få icke tillägga eller utelämna någon stafvelse i versen, utan alla skola tala tydligt och säga i följd allt hvad som skall sägas. Hvar gång någon talar om paradiset, bör han se ditåt och peka på det med handen."