88
Den 12 februari dog plötsligt konung Adolf Fredrik af slag, och Gustaf III uppsteg på Sveriges tron. En af hans första regeringshandlingar var att genom ett från Paris, där han då befann sig, till riksrådet grefve Nils Bielke den 3 mars afsändt bref afskeda den härvarande franska skådespelartruppen.Anm Den svenska teaterns ledare, den gamle Petter Stenborg, och dennes gynnare fattade nu åter mod. Stenbergs yngste son, som var hofkanslist, inlämnade, sannolikt mot slutet af år 1771, till sin förman, grefve Bielke, en till konungen ställd böneskrift från fadern, att denne måtte förunnas den nåden att under pågående riksdag få spela på den kungliga scenen, som nu efter franska truppens upplösning stod ledig. Grefven anmälde saken för konungen, som medgaf, att detta skulle få ske en enda gång, kanske för att roa sig åt det underhaltiga utförandet och säkert utan någon tanke på de märkliga följderna af detta sitt bifall. Gustaf III har sedan med egen hand skrifvit på denna Stenborgs inlaga: "Första anledningen till Svenska operans insticktelse."
Grefve Bielke och hans grefvinna beskyddade de stackars skådespelarna, bådo för dem om allas öfverseende och tilläto, att de bägge pjäserna, som skulle uppföras, Regnards "Menechmerne" och Legrands "Alla människors vän" repeterades i grefvens rum, där konungen lofvade att själf vara närvarande. Föreställningen, som öfvervars af hela kungliga familjen ägde rum 1772 enligt följande tillkännagifvande i Allehanda: "Med Hans Kongl. Maj:ts Allernådigste Tilstånd blifwer uppå Kongl. Bollhuset i dag, Onsdag, eller d. 11 Martii, af nya Swänska
