Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
125

Bronskanonerna voro fristående, omlänkade med i festoner upphängda järnkedjor, fästa vid bomber, som lågo på piedestalen. Emellan kanonerna funnos militäriska attribut af brons. Monumentets sidor voro draperade med de allierade makternas fanor, svenska örlogsflaggor och vimplar. På ömse sidor af piedestalen voro anbragta rostra af brons. Omgifna af lagerkrönta svärd lästes på framsidan följande ord: ”Åt den fridälskande segervinnaren, åtföljd af Äran, emottagen af våra hjärtan.” Den 9 juni bevistade deras majestäter och kungliga högheter föreställningen på Operan, där till direktionens beröm återupptagits Glucks ”Armide”, med Jeannette Wässelius i titelrollen och Lindström som Renaud. De kungliga sutto i den griljerade logen på andra raden, hvars galler nedfälldes vid deras ankomst, hvarvid de hälsades från hela salongen genom handklappningar och fröjderop. Prins Oskar satt i sin loge på första raden. En annan repris, som också vann publikens lifliga bifall, var Grétrys ”Richard Lejonhjerta” med Du Puy i Blondels roll, hvars musik ”alltid behåller sitt värde, om den också icke är alldeles i den nyare stylen”, säger en dåtida bedömare.

*

På hösten samma år, den 21 september, uppfördes för första gången Mozarts redan 1782 i Wien med stort bifall gifna ”Enleveringen ur seraljen eller Constance och Belmont”. Den ljufva innerlighet och det gnistrande goda lynne, som utmärker denna musik, torde utan tvifvel kunna hänföras till den