160
prydnaden vid så många af den gustavianska hofteaterns lysande representationer.
⁎
Om Löwenhielms styrelsetid i konstnärligt hänseende kan räknas till Kungliga teaterns lyckligare skeden, var den dock icke lika lyckosam beträffande ekonomien. Att med så betydligt nedsatta anslag af allmänna medel, som dem han fick nöja sig med, försöka uppehålla inrättningen enligt samma fordringar på dess verksamhet som i tider, då den ägde det rikligaste understöd, var helt enkelt en omöjlighet. Kronprinsen Karl Johan hade visserligen under åren 1811–1815 skänkt teatern sammanlagdt 54,750 riksdaler riksgälds, men då personalen måste förökas inom alla områden för att söka återvinna teaterns forna anseende, räckte dessa medel icke till, i synnerhet som recetterna betydligt minskades under krigsåren 1813 och 1814. Man anhöll därför om ett förhöjdt anslag af 1815 års riksdag. Då ständerna beslöto, att Kungl. Maj:t af tillgängliga statsmedel måtte anvisa, hvad som kunde pröfvas vara för teaterns behof nödvändigt, anordnades 45,750 rdr rgs af inkomsterna från vår vestindiska koloni S:t Barthélemy såsom årligt bidrag till teatern, hvarjämte 1815 utbetalades 36,000 rdr och 1816 30,000 rdr till skuldernas betalande. Då emellertid frihamnen på S:t Barthélemy efter freden mellan England och Förenta staterna samt Frankrike, Holland och Danmark mindre ofta anlitades, minskades inkomsterna
