180
maränger. Hans sällskap skrattade, men häpnade öfver hans aptit. Då Deland nu återigen rekvirerade sill, sökte de afråda honom från att förtära mera, men han försäkrade dem, att det icke alls bekom honom illa, och slog vad, att han inom tio minuter skulle äta upp ett halft tjog hårdkokta ägg, om han bara finge dricka så mycket punsch han ville under tiden. Vadet antogs, vanns och inbringade åt Deland tjugu riksdaler. Han blef slutligen ingenting annat än en vegeterande köttmassa och dog den 15 april 1823.
⁎
För den svenska talscenen var det gifvetvis en
stor otur, att Karl XIV Johan aldrig lärde sig tala
eller förstå landets språk och följaktligen endast
undantagsvis bevistade någon föreställning på
Dramatiska teatern, för hvilken han sålunda aldrig kunde
fatta något varmare intresse. Då han kom hit till
Sverige, var det visserligen hans afsikt att lära sig
svenska. Han antog dåvarande amanuensen,
sedermera kunglige bibliotekarien Peter Adam Wallmark
till lärare och anslog en timme om dagen till studier.
Men då kronprinsen på grund af konungens
sjuklighet nästan omedelbart fick hela regeringsbestyret
om hand och till följe däraf ständigt var öfverhopad
med folk, som skulle tala med honom, fick Wallmark
vanligtvis det besked, att kronprinsen icke hade tid,
utan lektionen skulle uppskjutas till dagen därpå.
Så gingo månader och år, och språkmästarens enda
göromål blef att kvittera lönen. Slutligen inställdes
lektionerna alldeles 1813.
