Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

182

lagt sig och sade, att han icke kunde komma. Men det hjälpte icke. Ett nytt bud befallde honom genast kläda på sig och komma ned. Då började kronprinsen spela några scener ur Jouys tragedi "Sylla", men nöjet blef tyvärr tämligen kort för de bägge åskådarinnorna, ty hofvet, som gått att supera, kom nu tillbaka från matsalen, och då kunde kronprinsen naturligtvis icke fortsätta. Friherrinnan Jennings berättade sedan, att man icke, utan att ha sett det, kunde göra sig en föreställning om någonting så mästerligt som kronprinsens utförande af dessa scener.

När denna tragedi sedermera i februari 1828, öfversatt af lifmedikus Magnus af Pontin, uppfördes på Kungliga teatern med Nils Almlöf i titelrollen, infann sig Karl XIV Johan i sin griljerade loge för att se den. Han förstod visserligen icke hvad som sades, men då han kände nästan hela pjäsen utantill, kunde han i alla fall tämligen bra följa med Almlöfs spel. Det berättades, att han skulle ha förklarat sig mycket nöjd därmed utom vid ett par tillfällen, då han ansåg, att Almlöf icke riktigt uppfattat rollen. Han lät skicka efter honom dagen därpå och sade honom, hur han tyckte, att det borde vara. Då pjäsen nästa gång gafs, for Karl Johan dit igen och såg då med mycken tillfredsställelse, att Almlöf iakttagit hans rättelser, hvilket hade till följd, att konungen förskaffade honom ett resestipendium för att i Paris få tillfälle att studera sin konst, och sedermera vid alla tillfällen berömde och gynnade honom.