Sida:Personne Svenska teatern 3.djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

42

ankomst medelst handklappningar och glädjebetygelser af hela salongen.

Årsdagen af Karl Johans intåg i Stockholm firades den 2 november af statsministern för utrikesärenden, friherre Lars von Engeström med en lysande bal, där man dansade den tidens danser: kadrilj, angläs och den då på högsta modet komna valsen, om hvilken Byron skref:

”To one and all the lovely stranger came,
and every ball-room echoes with her name.”

Den tiden ansågos de dansandes armrörelser mera betydelsefulla än själfva stegen, och det blef först Johann Strauss förbehållet att förvandla valsen från en mjuk vågrörelse till en dans, som satte blodet i svallning.

Högtidsdagen i sällskapet ”Nytta och nöje” den 29 december hedrades äfven detta år genom deras majestäters och deras kungliga högheters närvaro, hvilka från sin loge åsågo spektaklet. Efter högtidstalet af friherre Klas Fleming, som med denna dag lämnade sin sexåriga ordförandebefattning inom sällskapet, spelades på svenska språket ”Giftermålsvurmen”, den på Arsenalsteatern många gånger uppförda enaktskomedien af Duval, samt en opera-comique, ”La leçon de botanique”, hvarefter kungen for hem. De öfriga kvarstannade på balen, under hvilken hoffröken Sofia Silfversparre, ackompagnerad af orkestern, afsjöng sällskapets högtidssång, som annars brukade utföras först under supén.

Till och med ”Narcissanerorden”, en i slutet af 1790-talet instiftad dansorden, hugnades på sin