Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/267

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
261

ANMÄRKNINGAR OCH TILLÄGG.

Sid. 19.

Jean François Ducis valdes till ledamot af Franska akademien 1778 efter Voltaire och dog 1816. Mest bekant blef han genom sina bearbetningar af Shaksperes dramer, hvilka han i fransk-klassisk anda behandlade på ett sådant sätt, att stundom nästan ingenting annat än pjäsens namn är bibehållet. I »Hamlet» är sålunda borttaget vålnadens uppträdande, Hamlets låtsade vanvett, skådespelet inför hofvet, dråpet på Polonius, Hamlets häftiga utbrott mot Ofelia, hennes död och kyrkogårdsscenen. Konung Hamlet dödar i dramats slutscen prins Claudius, och Gertrud tar sitt eget lif såsom ett försoningsoffer åt de vredgade gudamakterna.


Sid. 20.

Professor Gollancz har hösten 1909 under en föreläsning i London sökt gifva en förklaring på frågan, hvarför Shakspere ändrade namnet på konungens kammarherre i »Hamlet» från Corambis i första kvartupplagen af skådespelet till det allmänt bekanta Polonius i den andra. I slutet af 1500-talet utkom ett af dåtidens främste polske politiker, Laurentius Goslicius, författadt arbete, »De optimo senatore», hvilket blef berömdt i hela Europa. Såsom af titeln synes, behandlade boken den idealiske statsmannen och öfversattes 1598 till engelska. Professorn citerade flera ställen i densamma, hvilka förete en anmärkningsvärd likhet med berömda repliker i »Hamlet», och ville därmed ådagalägga, att Shakspere otvifvelaktigt