Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/268

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

262

känt till detta verk och gifvit den danske konungens rådgifvare namnet Polonius till minne af att dåtidens mästerverk om den idealiske statsmannen var författadt af en polack.


Sid. 25.

I några teaterhistoriska uppsatser, som med anledning af Shaksperejubileet 1916 förekommo i olika svenska tidskrifter och tidningar, uppgafs, att vid »Hamlets» premiär 1819 konungens roll utfördes af Fredrik Kinmanson och vålnadens af hans yngre broder Lars. Detta är emellertid ett misstag. Axel Cederholm var den förste Claudius, och vålnadens repliker framsades då af Fredrik Kinmanson. Samtidigt med att Åbergsson lämnade Kungliga teatern, afgick äfven Cederholm. När skådespelet repriserades hösten 1820 med Torsslow i titelrollen, ansågs Fredrik Kinmansson lämpligast att remplacera den ståtlige Cederholm, och vålnadens parti måste sålunda ånyo inläras. Ifall Lars Kinmanson redan spelat rollen, hade den naturligtvis icke behöft af annan person inöfvas.


Sid. 28.

Om den dryckenskapslast, som den tiden var vanlig icke blott inom de lägsta utan äfven de allra högsta samhällsklasserna i Danmark, kan man få en föreställning genom några samtida skildringar. I det liktal, som Anders Wedel 1588 höll öfver den afdöde konung Fredrik II, vågade han öppet förklara, det konungen sannolikt genom dryckenskap påskyndat sin död. Han yttrade däri bland annat: »Hans Naade var altid af Naturen i sig selv en før, karsk, tidig Mand, og ikke nogentid, det man veed af at sige, havt nogen synderlig stor Krankhed, saa Hans Naade gik dermed til Sengeleje. Man mener vel, at dersom Hans Naade kunde havt Aarsag, for fremmede Fyrsters og udlændiske Legaters og andre sine gode Mænds daglige Omgængelse, at holde sig fra den almindelig skadelige Drik, som nu över Alverden iblandt Fyrster og Adel og den menige Mand alt for