Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/272

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

266

förklarade hon dem krig och daskade dem kraftigt i skallen med sin olivkvist ...

Jag har storligen förundrat mig öfver dessa sällsamma upptåg, i det de återkalla för mitt minne, hvad som hände i vår drottnings dagar, vid hvilkens föreställningar jag understundom hade den äran att vara biträde och medspelare. Aldrig såg jag en sådan brist på nykterhet, ordning och belefvenhet, som den jag nu måste bevittna ...»

I ett engelskt bref från 1632 säges om samme monark: »Konungen af Danmark gaf en gång en fest för lorden (af Leicester), och denna räckte från klockan elfva till fram emot aftonen, under hvilken tid konungen utbragte trettiofem skålar, den första för kejsaren, den andra för sin engelske frände och så för alla kungar och drottningar i hela kristenheten. Slutligen bars konungen bort i sin stol, men lord Leicester lyckades bättre hålla sig uppe, och när två af konungens garde ville taga honom under armarna, då han gick utför trappan, slängde lorden undan dem och gick ensam utan hjälp».

Det är denna djuriska dryckenskapslast, på hvilken för öfrigt Troels Lund ger oss så drastiska exempel i sin kulturhistoria, Shakspere åsyftar, då han låter Hamlet utbrista:

»Men fast jag är ett landets barn och uppfödd
vid bägaren, så tycks mig bättre vara
att bryta sådan sed än hålla den.
Ett sådant sus och dus oss skämmer ut
bland andra folk i öster och i väster.
De kalla oss för drinkare och svin,
och sådant griper, sanningen att säga
från våra höga, härliga bedrifter
det goda namnets kärna och dess märg».


Sid. 78.

Matilda Valeria Beatrix d’Orozco var född i Milano 1796 och dotter till spanske ministern därstädes grefve Nicolas