78
entusiasmerade tiden. Utom de redan i näst föregående del och i början af denna omtalade hofspektaklerna under åren 1818 och 1819 vilja vi erinra om den konsert, som den 21 november sistnämnda år gafs på slottet, hvarvid hofkapellet under Du Puys anförande medverkade jämte flera af Operans artister, både damer och herrar. Hos den af konungen högt skattade och i Sverige allmänt aktade och omtyckte ryske ambassadören, den gamle grefve van Suchtelen, ägde den 19 mars 1820 ett societetsspektakel rum, som bevistades af kronprinsen och hela diplomatiska kåren. Man gaf först den på hofvet ofta uppförda ”Les rivaux d’eux-mêmes”, där m:r och m:me Dorval denna gång utfördes af kaptenen i generalstaben Edvard Peyron och madame van Suchtelen, född Landskow, den glada subretten Lise af friherrinnan Ulrika Lagerbielke, född Rosensvärd, som i sina yngre dagar så ofta förtjusade hofvet med sin graciösa danskonst (se del III, sid. 43 och 188), värdshusvärden af kronprinsens kavaljer, friherre Ludvig von Stedingk och de bägge kyparna af grefve Gustaf Taube samt kaptenen i rysk tjänst Saunders. Den bedårande öfverstinnan Matilda Montgomery, född grefvinna d’Orozco och dotter till spanske ministern vid hofvet i Milano, trakterade därefter harpa, ackompagnerad på flöjt af friherre Brauner vid Värmlands fotjägare. Den med en markis Cenami förut gifta sköna grefvinnan från Ölanda, söderländskan i Norden, Tegnérs näktergal, som
”uti en rosenbuske satt...
och sjöng uti Italiens natt
i Arnos dal”,
