Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

64

han uppträdde i templet inför hela folket, i stället för den enkla toga, hvari hans vandrade omkring under hela pjäsen. Att Cesar genom sin lyx bländade romarna tycks ha varit alldeles okändt för den dramatiska scenens dåvarande styresman Gustaf Åbergsson,Anm det framgick tydligt af denna spartanska enkelhet. Det sedvanliga antalet liktorer var inskränkt till två, och den romerska senatens talrikhet åskådliggjordes genom sju eller åtta personer.

I motsats till den lyriska scenens repertoar, som under spelåret hölls på en rätt aktningsvärd höjd, hade man näppeligen förut på vår kungliga scen sett en klenare dramatisk spellista. ”Pjäserna — säger Rydqvist i en öfversikt — äro så gamla, att våra fäder erinra sig dem som barn. Sålunda ha vi sett skymta förbi oss den darrande ’Landtpresten i Wakefield’, de muntra ’Charlatanerne’, den komiska baletten, hvari herr Delands far dansade i sin ungdom, ’Michael Cervantes’ portrait’, måladt för femtio år sedan, o. s. v. Man tror sig vara med på ett gladt guldbröllop, där ingen af gästerna bör vara under sjutti år, och deras sammanlagda ålder utgör många sekler. Det äger visserligen sin riktighet, att åtskilligt klassiskt är gammalt, men däraf följer dock ej, att allt gammalt är klassiskt. En teater är icke ett antikvitetsmuseum. Men jämförda med de nya pjäserna ’Gråa mannen’, ’Antonia’ och ’Osynlige bröderna’, hvilka aldrig bort blifva synliga, äro dessa reliker nästan mästerstycken. På den punkt sakerna nu stå, vore troligen alla nöjda med anciennitetsprincipens genomförande vid repertoarens uppgörande. Alla vunno därvid. De spelande