Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

78

april gafs till hans förmån, inbragte genom öfverbetalningar icke mindre än 1,200 rdr, en på den tiden ganska vacker summa. Man gaf för utsåldt hus för första gången en bagatell i en akt ”Skådespelaren på resa”, där Torsslow såsom aktören och Sevelin i den lurade fästmannens skepnad väckte publikens lifliga intresse, och därefter den roliga treaktaren ”Herr Des Chalumeaux” med Sevelin i titelrollen och Lars Hjortsberg som hans jokej.

En bland direktionens lofvärdaste åtgärder under spelåret var återupptagandet 21 april af ”Trollflöjten” med geniernas och tärnornas partier för första gången besatta med verkliga sångkrafter. De förra utfördes af Matilda Ficker, Karolina Lindström och Johanna Enbom, de senare af Charlotta Ficker, Malla Höök och fru Enbom (se del III sid. 58). Preumayr var som förut Sarastro, fru Sevelin Nattens drottning, Fr. Kinmanson talaren, Fahlgren Papageno och Berg Monostatos. Sofia Milén, som för första gången utförde Papagena, lyckades bra med den tacksamma uppgiften. Sällström sjöng Tamino ganska själfullt, men tog på mer än ett ställe falskt och i recitativen var han föga lycklig. Dessutom kunde hans svaga stämma icke göra sig hörd i introduktionen, innan han ännu framträdt på scenen. Henriette Widerberg var som förut en utmärkt Pamina. En kritiker begagnade emellertid tillfället att påpeka, det ”med Fidelios upptagande på vår scen en revolution tycks försiggått i hennes sång. Denna för hennes röst svårt liggande komposition tvingar henne att eftersträfva en styrka och uthållighet i de högre tonerna, som hon af naturen icke äger, och har