födelsekontroll för omoralisk och därtill fördärvlig ur befolkningskvantitativa synpunkter och menade sig genom preventivlagen kunna stäcka dess utbredning. Vid denna tid ansåg man sig därjämte kunna bortse från vissa av de tekniska preventivmedlens betydelse i kampen mot de smittsamma könssjukdomarnas spridning.
Varnande röster höjdes dock redan vid preventivlagens förberedande mot en sådan lagstiftning. Lagrådets majoritet avstyrkte sålunda av principiella skäl det ursprungliga lagförslaget, med hänsyn bland annat till yttrandefriheten och därvid särskilt till upplysningens frihet.
Då efter genomförandet av 1918 års lagstiftning angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar frågan om preventivlagens revision med större kraft upptogs, sköts i stället vissa av de tekniska preventivmedlens smittskyddande verkan i förgrunden. Vid upprepade tillfällen har under årens lopp denna lagfråga framförts till övervägande utan att likväl några ändringar blivit genomförda.
Ett nytt skede i frågans utveckling inleddes genom medicinalstyrelsens underdåniga skrivelse den 26 januari 1934, i vilken skrivelse styrelsen — på grundval av en ingående utredning verkställd i anledning av till styrelsen remitterade framställningar från vissa kvinnoföreningar — föreslog, att preventivlagen måtte omarbetas så, att den ej verkade som ett hinder för en ansvarsfull upplysningsverksamhet angående de tekniska preventivmedlens betydelse såsom skydd mot de smittsamma könssjukdomarna. Sedan 1934 års riksdag på förslag av första lagutskottet avslagit en av Kungl. Maj:t avlåten proposition om sådan ändring av preventivlagen, som av medicinalstyrelsen föreslagits, men samtidigt anhållit om förnyad utredning i frågan, tillkallade chefen för justitiedepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts den 11 maj 1934 givna bemyndigande tre sakkunniga att inom departementet biträda med utredning i ämnet. De sakkunniga avlämnade den 13 december 1934 utredning angående revision av 18 kap. 13 § strafflagen, innehållande jämte motiv utkast till lag om preventivmedel och lag om fosterfördrivande medel samt till ändrad lydelse av § 3 13 :o tryckfrihetsförordningen (st. off. utr. 1934: 50). Betänkandet, för vilket redogörelse lämnas i bilaga 1 och som i särskilda punkter skall närmare diskuteras i den följande framställningen, har tidigare för yttrande varit remitterat till ett flertal myndigheter, vilka däröver avgivit utlåtanden. Kungl. Maj:t har slutligen den 29 november 1935 anbefallt befolkningskommissionen att avgiva yttrande över samma betänkande.
Preventivlagens innebörd.
Rörande innebörden av andra momentet i 18 kap. 13 § strafflagen samt motsvarande stadganden i tryckfrihetsförordningen vill befolkningskommissionen inledningsvis anföra följande.
Lagrummen kriminalisera vissa handlingar beträffande två slag av föremål, nämligen dels föremål avsett »för otuktigt bruk», dels ock föremål avsett »till att förebygga följder av könsumgänge». Såsom 1934 års sakkunniga framhållit, följer redan av sammanställningen i lagen av dessa båda slag av föremål, att med föremål avsedda för otuktigt bruk icke åsyftas preventivmedel.
De sakkunniga anförde beträffande det förstnämnda slaget av föremål:
Medicinalstyrelsen föreslog i sin ovannämnda skrivelse den 26 januari 1934, att föremål avsedda för otuktigt bruk skulle jämställas med i första momentet uppräknade »skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och sedlighet sårar». Därigenom
