kvacksalvare vid fosterfördrivning, utan även av läkare vid olika slags ingrepp eller att de eljest hava legitim användning i sjuk- och hälsovården. I fråga om dessa medel, vilka likaledes böra klart specificeras, kan uppenbarligen, icke ett allmänt förbud mot import och försäljning stadgas. Den lämpliga vägen synes vara att hänföra dem till apoteksvaror och för dem stadga recepttvång, så att de endast kunna utlämnas till legitimerad läkare eller till annan person på läkares ordination samt från en apoteksinrättning till annan behörig försäljare.
Av den för frågans utredning till kommissionens förfogande stående läkarexpertisen har ansetts, att till dessa medel i första hand äro att hänföra sond av gummi eller metall, över 20 cm. lång, samt halvfast kateter och aborttång. Jämväl beträffande dessa medel hänvisas till bilaga 3. Beträffande sonder och katetrar har tveksamhet icke rått, vad däremot angår aborttänger har deras medtagande diskuterats. Det är emellertid ett känt förhållande, att på många orter, särskilt de största städerna, dessa instrument i mycket stor utsträckning användas vid yrkesmässigt bedriven fosterfördrivning. Även om ett medtagande av aborttänger bland medel, som endast efter läkares ordination få tillhandahållas, vållar en viss omgång vid tillgodoseendet av det legitima behovet, har det synts, att av sociala hänsyn detta förhållande icke får utgöra skäl att utesluta dem.
Kommissionen förutsätter, att medicinalstyrelsen före författningsändringarnas vidtagande blir i tillfälle att närmare pröva, vilka föremål böra medtagas i de här ovan berörda tvenne grupperna av medel samt att styrelsen även framdeles följer utvecklingen å området med uppmärksamhet.
Det ekonomiska intresset för privata handlande att få försälja den andra gruppen av medel framstår för kommissionen icke tillräckligt stort för att motivera införandet av det omständliga koncessionssystem, som av de sakkunniga föreslagits och som vore en nödvändig förutsättning för en någorlunda effektiv kontroll av ett recepttvång, om handeln ej förbehölles apoteken.
Såväl i fråga om medel av det första slaget, vilkas import och försäljning skola förbjudas, som medel av det andra slaget, som skola göras till apoteksvaror under recepttvång, böra de nu i den privata handeln förefintliga varulagren omhändertagas för att förhindra en skadlig smyghandel. Det bör i detta syfte stadgas skyldighet att till statsverket mot ersättning avstå innehavda förråd av dessa varor.
I detta sammanhang torde också böra nämnas något om användandet av
ett visst läkemedel i fosterfördrivande syfte. Det har kommit till kommissionens
kännedom, att havande kvinnor genom intagande av kolokvintdroppar
sökt framkalla missfall. I samband därmed hava sjukdomstillstånd följt.
Säkerligen skulle man genom att försvåra åtkomsten av dessa droppar kunna
förhindra att de användas i här nämnt syfte. Kolokvintdroppar är ett läkemedel,
som numera knappast förordas eller föreskrives av läkare. Även inom
folkmedicinen torde dess användning vara ytterst liten. Köpas dropparna,
sker detta i flertalet fall för att användas för fosterfördrivning.
Till förhindrande av att dessa droppar användas illegalt kan det tagas under övervägande, huruvida det icke borde förordnas, att de endast efter recept av läkare skulle utlämnas å apoteken.
Befolkningskommissionen har av de anförda skälen kommit till den uppfattningen, att import och försäljning av vissa specificerade medel, som användas för avbrytande av havandeskap av allmänheten men icke hava någon nyttig
