Sida:SOU 1940 12.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
128

egentligt vederlag, skulle dock enligt styrelsen svårligen kunna anvisas i närheten av bebyggelsecentra. Enligt fritidsutredningens mening bör statens medverkan sträcka sig längre än så, åtminstone i fråga om de större markområden som erfordras för det mera rörliga friluftslivet. Kommunernas verksamhet för tryggande av fritidsreservat måste i huvudsak hänföra sig endast till markområden, som ligga i sådan närhet av samhällen att de kunna bli till nytta för en större del av kommunens befolkning. Åv ekonomiska skäl torde det i åtskilliga fall bli omöjligt för kommunerna att ens i denna begränsade omfattning tillfredsställande sörja för sin befolknings friluftsliv. Försiktigheten bjuder att man icke knyter alltför stora förväntningar till förmågan hos de för friluftslivets främjande verksamma sammanslutningarna att på ett effektivt sätt trygga erforderliga markområdens bevarande för frilufslivet. Det är därför angeläget att staten, när det kan ske utan åsidosättande av berättigade statsekonomiska intressen och utan att befolkningen inom viss ort därigenom obehörigen gynnas, i all den mån det är möjligt reserverar den tillhörig lämplig mark för friluftsändamål även utan föregånget upplåtelseavtal med företrädare för friluftsrörelsen. Huruvida för sist avsedda fall domänverket bör kompenseras för eventuell inkomstminskning genom särskilda anslag, är en fråga till vilken utredningen i fortsättningen återkommer. Det synes också önskvärt, att staten i viss utsträckning å sin mark till kommuner och organisationer, vilka äro verksamma för friluftslivets främjande, upplåter mark för friluftsanläggningar mot vederlag, som understiger vad som skulle utgått, därest vederlaget bestämts enligt annars tillämpade grunder.

Med den ståndpunkt fritidsutredningen sålunda intaget erbjuder det uppenbarligen mycket stora svårigheter att fastställa för samtliga domänfondens fastigheter gemensamma grunder för deras disponerande för friluftsändamål. Av detta men även av andra skäl har fritidsutredningen funnit det lämpligaste tillvägagångssättet vara att såsom statliga fritidsreservat avsätta ett ej för ringa antal av domänfondens fastigheter, vilka på grund av sin naturbeskaffenhet och belägenhet äro för ändamålet bäst ägnade, samt att grunderna för förvaltningen av de i fritidsreservaten ingående fastigheterna anpassas efter de nya speciella uppgifter de skulle få att fylla. Såsom förut framhållits skola dessa fastigheter även efter avsättandet såsom fritidsreservat ingå bland domänfondens tillgångar. Till undvikande av missförstånd bör, trots detta, redan här uppmärksamheten uttryckligen fästas därpå, att det icke är avsett, att de behållna intäkterna från egendomarna skola anslås för friluftsändamål. Intäkterna skola på vanligt sätt tillföras den allmänna statsbudgeten. Domänfondens övriga fastigheter böra givetvis såsom hittills vara tillgängliga för friluftsfolket i den omfattning, som överensstämmer med de för alle mans rätt gällande rättsgrundsatserna, och även upplåtelser av mark för friluftsändamål förutsättas skola i mån av behov och lämplighet ske såsom hittills på dessa fastigheter. Några av hänsyn till friluftslivet betingade ändringar i grunderna för deras förvaltning synes emellertid böra i görligaste man undvikas.