Sida:SOU 1940 12.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
129

B. Statliga fritidsreservat å domänfondens fastigheter.

Förslag till bestämmelser angående reservatens förvaltning och utnyttjande för friluftsändamål m. m.

Under ett tidigare skede av utredningsarbetet har fritidsutredningen tänkt sig inrättandet av två olika slag av statliga fritidsreservat, för vilka i vissa avseenden olika grunder för deras disponerande för friluftsliv skulle gälla. Till den ena typen avsågs att hänföra kronoegendomar med sådant läge och sådan grad av tillgänglighet, att de kunde utnyttjas av befolkningen inom en större del av landet, under förutsättning dock att icke någon viss kommun kunde sägas hava speciella intressen att bevaka där. På denna typ av reservat användes beteckningen riksallmänningar och i domänstyrelsens ovannämnda uttalande synes ordet riksallmänning ha begagnats med ungefärligen denna betydelse. Till den andra typen av reservat avsågs att hänföra kronoegendomar, som på grund av sin belägenhet skulle komma att utnyttjas huvudsakligen av invånarna inom en viss kommun eller en viss bygd. För denna typ av reservat präglades benämningen bygdeallmänning. Det fortsatta utredningsarbetet gav emellertid vid handen, att det i praktiken komme att bliva mycket svårt att genomföra en sådan tudelning av reservaten på ett sätt som icke gav rum för vägande invändningar av principiell och praktisk art. Fritidsutredningen föreslår därför en enhetlig typ av fritidsreservat på domänfondens fastigheter.

De föreslagna statliga fritidsreservaten äro avsedda att nu och i framtiden utgöra områden, som skola vara tillgängliga för alla dem som där vilja söka rekreation eller idka friluftsliv under fritiden. I överensstämmelse med denna deras primära funktion skola de även utgöra reservat för landskapsskydd, d. v. s. ett naturskydd som i hela folkets intresse syftar till att under bevarande av den ursprungliga landskapsbilden, så långt detta kan ske, göra reservatens natur så tilltalande som möjligt. De statliga fritidsreservaten bli sålunda i viss mån en motsvarighet till de danska statliga »lystskovene» och »ödemarksreservaten» inom de federala skogarna i Nordamerikas Förenta Stater, vilka förvaltas med viss hänsyn till friluftslivet. De skulle därjämte kunna jämföras med nationalparkerna i U. S. A., Canada m. fl. länder, med staten New Yorks »Forest Preserv», med »State Parks» i New York och andra nordamerikanska stater liksom med en del andra naturskyddsområden, bland annat i Tyskland.

Redan i detta sammanhang bör kanske frågan om benämningen på dessa fritidsreservat med några ord beröras. Det kan synas som om namnfrågan icke borde spela någon större roll utan att man kunde nöja sig med beteckningen statliga fritidsreservat eller friluftsreservat. Utredningen har emellertid trott det vara av en viss vikt att dessa reservat få en beteckning, som är till sina beståndsdelar helt svensk, som är så kort att den har utsikt att

674 409