Sida:SOU 1940 12.djvu/170

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
168

sätt som beträffande riksallmänningarna bör domänstyrelsen vid sin sida såsom rådgivande organ hava statens fritidsnämnd.

För domänstyrelsens förvaltning av ifrågavarande reservat böra gälla vissa av riksdagen godkända allmänna grunder. Dessa grunder böra upptaga endast de viktigaste principerna för förvaltningen. Inom ramen för dessa böra för varje särskilt reservat av Kungl. Maj:t fastställas bestämmelser angående reservatets skyddande och iordningställande för fritidsändamål samt rörande de andra särskilda åtgärder, som lämpligen böra vidtagas beträffande reservatet. Till sådana bestämmelser bör domänstyrelsen efter hörande av statens fritidsnämnd uppgöra förslag. Fritidsreservat eller del därav bör icke i något fall kunna avhändas kronan utan riksdagens i det särskilda fallet lämnade medgivande, såvida avhändandet icke sker för ändamål, för vars tillgodoseende annan än kronan är skyldig att efter expropriation avstå mark.

Utredningen har, liksom i fråga om riksallmänningarna, icke ansett sig böra utarbeta i författningsform avfattat förslag angående grunderna för förvaltningen av dessa fritidsreservat, utan inskränker sig till att angiva de synpunkter som utredningen trott böra därvid följas.

Fritidsreservaten böra förvaltas enligt regler, som i främsta rummet syfta till att främja friluftsliv och landskapsskydd inom områdena. Under beaktande av denna grundläggande princip bör å områdena växande skog skötas så att bästa möjliga avkastning utvinnes. På reservaten bör till kommuner, kommunalförbund, sammanslutningar för friluftslivets främjande och dylikt upplåtas mark för fritidsanläggningar i den utsträckning och på de villkor, som finnas bäst ägnade att befordra tillkomsten av önskvärda sådana anläggningar. Till andra än dessa bör mark inom reservaten icke få upplåtas med nyttjanderätt. Utarrendering av sportstugetomter till enskilda bör således ej vara medgiven. Kommuner och andra företrädare för friluftsrörelsen böra intresseras för att anordna campingplatser, anlägga vägar och stignät samt för att vidtaga andra åtgärder till friluftslivets främjande inom reservaten. Därest önskvärda dylika åtgärder icke kunna på detta sätt komma till stånd, böra åtgärderna vidtagas genom domänstyrelsens försorg i den omfattning härför tillgängliga medel förslå. Erforderlig vakthållning liksom tillsyn över allmänheten, för vilken icke företrädare för friluftsrörelsen i samband med nyttjanderättsupplåtelse eller eljest åtagit sig att svara, bör likaledes ordnas genom domänstyrelsens försorg. På reservaten bör allmänheten åtnjuta samma friheter och rättigheter som utredningen föreslagit beträffande riksallmänningarna. Jakt bör å reservaten få utövas endast om det befinnes önskvärt att å visst område minska villebrådsstammen. Om sådan jakt bör domänstyrelsen äga förordna efter vad som i varje fall synes lämpligt. För idkande av sötvattensfiske böra gälla motsvarande bestämmelser som för dylikt fiske föreslagits rörande riksallmänningarna. Om tillgodogörandet av till friluftsreservat hörande fiske i saltsjön bör domänstyrelsen äga förordna. Om statens fritidsnämnd, på sätt ovan föreslagits, beredas tillfälle att göra sin speciella sakkunskap och friluftsrörelsens särskilda önskemål gällande, då