Sida:SOU 1940 12.djvu/198

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
196

fritidsområde. Erfarenhetsmässigt måste man nämligen räkna med att den av servitutet besvärade markens tomtvärde i regel är högre vid avtalstidens utgång än den var vid tiden för avtalets ingående samt att andra marker, som vid sistnämnda tidpunkt voro obebyggda och användbara såsom fritidsområden, under avtalstidens lopp blivit bebyggda i sådan utsträckning, att de icke längre äro tjänliga för detta ändamål. Med hänsyn härtill kan utredningen – oavsett den oegentlighet, som det i förhållande till det vanliga servitutsbegreppet måste anses innebära att tillskapa ett i princip till tiden begränsat servitut – icke förorda, att för de föreslagna personalservituten stadgas någon viss längsta giltighetstid, som ej får överskridas.

Även i övriga här ovan icke särskilt omnämnda hänseenden bör det nya rättsinstitutet utformas så att största möjliga överensstämmelse nås med de för realservitut gällande reglerna. Vissa problem, som sammanhänga med att personalservituten icke gälla till förmån för en fastighet utan till förmån för visst rättssubjekt, måste emellertid finna sin lösning genom speciella bestämmelser, och sådana bestämmelser äro också i en del andra hänseenden önskvärda. Särskilda regler erfordras sålunda angående frågan, huruvida överlåtelse av servitutsrätt över huvud skall tillåtas och, om så befinnes vara fallet, angående villkoren för överlåtelsens giltighet och dess rättsverkningar i övrigt, samt angående verkan av att servitutshavare upphört att existera utan att giltig överlåtelse av servitutet kommit till stånd. Med hänsyn till att avtal angående personalservitut kan antagas i ett jämförelsevis stort antal fall komma att innehålla bestämmelser om periodiskt utgående vederlag och om prestationer av andra slag, som skola fullgöras av servitutshavaren, synes det vara lämpligt att i lag reglera förhållandet mellan servitutshavare och den, som efter överlåtelse blir ägare av den fastighet, som besväras av servitutet. Beträffande dessa och ytterligare några särskilda bestämmelser, som befunnits önskvärda, får utredningen hänvisa till den speciella motiveringen.

Den av utredningen sålunda föreslagna lagstiftningen angående personalservitut för bildande av fritidsområden innebär införande i det svenska rättssystemet av ett helt nytt rättsinstitut. Den är alltså icke att fatta såsom endast en utbyggnad av den servitutsform, realservitutet, som under en lång tid varit den enda, som erkänts av den svenska rättsordningen. De föreslagna rättsreglerna angående personalservitut låta sig icke inordnas under det servitutsbegrepp, som ligger till grund för bestämmelserna i lagen den 14 juni 1907 om servitut och deras tillämpning i rättspraxis. Den nya lagstiftningen bör därför icke lämpligen ges formen av tillägg till nämnda lag, utan de ovan angivna grundläggande bestämmelserna angående personalservitut böra sammanföras i en särskild lag. Denna har i det lagutkast, som utredningen utarbetat, kallats lag angående servitut för bildande av fritidsområden. Utredningen föreslår emellertid att i 1907 års lag införes en hänvisning till den nya lagen.

Med hänsyn till den avsevärda minskning av den tjänande fastighetens värde, som kan bli en följd av upplåtelse av personalservitut, särskilt i fråga