Sida:SOU 1940 12.djvu/204

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
202

kommunalförbund. Ordet kommun är här taget i vidsträckt bemärkelse och avser sålunda bland annat även landstingskommun. Genom bestämmelsen i andra stycket har möjlighet öppnats även för vissa föreningar och stiftelser att ingå dylika avtal. Sistnämnda rättssubjekt måste emellertid ha Konungens tillstånd till upplåtelse av servitutet. Reglerna angående de fall, då sådant tillstånd kan givas ha fått sin plats i 4 §.

Bestämmelsen i 1 § att kommun och municipalsamhälle må uppträda såsom innehavare av servitut för bildande av fritidsområde innebär givetvis icke, att dessa rättssubjekt skulle kunna efter fritt skön förvärva dylikt servitut till viken fastighet som helst. Denna bestämmelse förutsätter, att slutande av avtal av denna art är en befogenhet, som tillkommer de uppräknade rättssubjekten, men den utsäger ingenting rörande omfattningen av denna befogenhet. Det är ett ämne som regleras i kommunallagarna. Befogenheten sträcker sig därför icke längre än befogenheten för nämnda rättssubjekt att över huvud vara verksamma för tillskapandet av fritidsområdet. En stad eller socken har till följd härav – såsom närmare utvecklats i kap. VIII – i allmänhet icke befogenhet att förvärva servitut av förevarande art till en fastighet, som är så belägen att endast en ringa del av samhällets invånare skulle kunna utnyttja densamma för friluftsliv. Ett municipalsamhälle har över huvud ingen befogenhet att förvärva ett dylikt servitut, såvida icke hälsovårdsstadgans bestämmelser för stad äro gällande inom samhället.

I fråga om den rättsliga regleringen i övrigt av avtal om servitut för bildande av fritidsområden innehåller paragrafen den grundläggande bestämmelsen, att om dessa servitut skall, i den mån ej annorlunda är i denna lag eller eljest särskilt föreskrivet, i tillämpliga delar gälla vad i lag finnes stadgat angående servitut i allmänhet, som lägges å fastighet till förmån för annan fastighet. Förevarande lag upptar, utöver de ovan behandlade reglerna i första paragrafen, bestämmelser angående servitutsavtalets form, om överlåtelse av servitutsrätt, om servituts förfallande vid upplösning av kommunalförbundet, förening eller stiftelse, om rätt för fastighetsägare att i vissa fall få servitut, som innehaves av förening eller stiftelse, förklarat förfallet, om betalningstid i visst fall för vederlag, som betingats för servitut, om rättsförhållandet mellan servitutshavare och den, som efter överlåtelse blir ägare till av servitut besvärad fastighet, om sättet för uppsägning av servitutsavtal samt om preskriptionstid för fordringsanspråk på grund av servitutsavtal. Särskilda bestämmelser angående förevarande servitut föreslås dessutom införda i 133 § utsökningslagen, 6 kap. 4 § giftermålsbalken, 55 § inteckningsförordningen samt 8 kapitlet förmynderskapslagen. I den mån dessa särskilda bestämmelser eller det nya servitutets egen natur icke till annat föranleda, komma alltså att på servitut för bildande av fritidsområden tillämpas samma regler som gälla för realservituten.

De rättsregler, som sålunda komma att bli gemensamma för realservituten och de nya personalservituten, ha icke alla utformats i lagtext, utan härledas till en del direkt ur den svenska rättens servitutsbegrepp, sådant som detta