Sida:SOU 1940 12.djvu/206

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
204

fastighet, och om skadeståndsrätt för den nyttjanderättshavare, som i dylikt fall måste vika, samt om rätt till skadestånd för innehavare av nyttjanderätt, som kommer att förfalla, då fastighet varder efter klander vunnen eller ock återköpt enligt lagen om återköpsrätt.

De ovan berörda stadgandena i servitutslagen, nyttjanderättslagen och inteckningsförordningen kompletteras vad angår servitutets sakrättsliga skydd av utsökningslagens bestämmelser angående servitut. En summarisk redogörelse för det sakrättsliga skydd, som tillkommer servitut, har lämnats i allmänna motiveringen (sid. 188).

Enligt 2 § servitutslagen skall, för den händelse upplåtelse av rätt till servitut tillika innefattar föreskrift om skyldighet för ägare av den fastighet, varå servitutet lägges att därå underhålla väg, byggnad eller inrättning, som för rättighetens begagnande erfordras, ändock å upplåtelsen tillämpas vad i lag stadgas om servitut. Denna bestämmelse innebär en utvidgning av servitutsbegreppet, tillkommen av praktiska skäl. Den torde vara av betydelse endast för de positiva servituten och lärer därför knappast bliva tillämplig i fråga om den nya lagens personalservitut, som innefatta skyldighet för innehavare av fastighet att underlåta viss användning av densamma. Enahanda synes förhållandet vara med stadgandet i 4 § servitutslagen därom, att ägare av fastighet eller av gruva, till vars förmån servitut gäller, skall vid servitutets begagnande så förfara, att icke därigenom den fastighet, som av servitutet besväras, mer än nödigt är betungas.

I 5 § servitutslagen finnes en bestämmelse för det fall, att för begagnande av servitut visst ställe är bestämt. Där stadgas, att, därest till följd av ändrade förhållanden servitut kommer att medföra märkligt men för den tjänande fastighetens bruk och därutinnan kan genom servitutets förflyttning till annat ställe å fastigheten fördel beredas utan förfång för den egendom, till vars förmån servitutet gäller, så må på yrkande av den tjänande fastighetens ägare domstol förordna om servitutets förflyttning. Det nya personalservitutets natur synes icke utgöra hinder för tillämpning av detta lagrum.

Enligt 7 § servitutslagen må domstol på yrkande av den tjänande fastighetens ägare förklara servitut förefallet, om servitut till följd av ändrade förhållanden blir onyttigt. Är servitutet ej onyttigt, men är nyttan ringa i förhållande till den tunga, som därav vid den tjänande fastighetens bruk uppkommer, må på yrkande av denna fastighets ägare domstol förordna, att servitutet skall avlösas.

Dessa stadganden åsyfta att förhindra, att saknaden av tidsbegränsning vid servitutsrätten leder till orimlighet eller obillighet. De skäl som tala för att ett realservitut bör kunna mot servitutshavarens vilja under de i stadgandena angivna betingelserna förklaras förfallet eller avlösas, synas med ännu större rätt kunna åberopas till stöd för att de nya personalservituten, som understundom kunna bli mycket betungande, också skola kunna tvångsvis förklaras förfallna eller avlösas. Med den lydelse 1 § av den nya lagen erhållit bli nämnda stadganden tillämpliga å personalservituten. Att en