Sida:SOU 1940 12.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
210

4 §.

Såsom av 1 och 3 §§ framgår kan kronan, kommun, municipalsamhälle och kommunalförbund förvärva servitutsrätt som avses i denna lag oberoende av tillstånd. För förenings eller stiftelses behörighet att uppträda som servitutshavare fordras däremomt Konungens tillstånd. Enligt stadgande i första stycket av denna paragraf får tillstånd till upplåtelse av personalservitut och tillstånd att övertaga sådant servitut endast meddelas svensk förening eller svensk stiftelse, vars verksamhet är ägnad att främja ett sunt friluftsliv och som kan antagas äga nödiga förutsättningar att befordra det med servitutet avsedda syftet. Av bestämmelserna i 1 § andra stycket och 4 § framgår, att tillståndet måste avse ett bestämt servitut, och att det sålunda icke är möjligt för exempelvis en förening att erhålla generellt tillstånd att förvärva servitut för bildande av fritidsområden. Tillståndsprövningen synes därför erbjuda tillräckliga garantier för att de nya personalservituten icke skola leda till att enskilda rättssubjekt kunna i skadlig utsträckning binda jordens framtida användning. Utredningen anser sig böra särskilt framhålla betydelsen av prövningen av servitutshavares förutsättningnar att befordra det med servitutet avsedda syftet. Stadgandet härom utgår ifrån att syftet med personalservitutet är att lösa markfrågan för allmänhetens friluftsliv. När möjlighet beretts föreningar och stiftelser att förvärva servitut av förevarande slag, är därför denna möjlighet i främsta rummet avsedd dels för föreningar eller stiftelser, vilka utgöra organ för kommunal eller interkommunal verksamhet för friluftslivets främjande, dels ock för sammanslutningar av enskild karaktär, vilkas verksamhet sträcker sig över hela landet eller en större del därav och har betydelse för i stort sett alla befolkningsgrupper, alltså för sammanslutningar av den typ, som representeras av exempelvis Svenska turistföreningen, Skidfrämjandet och Folkrörelsernas semesterförening. Även mera lokalt betonade enskilda sammanslutningar böra emellertid kunna beviljas tillstånd under förutsättning att deras verksamhet för friluftslivets främjande kommer en väsentlig del av befolkningen inom en ort till godo. Om däremot en förenings eller stiftelses verksamhet är av den art, att det måste antagas, att det fritidsområde, som skall tillskapas genom visst servitut, kommer att bli i praktiken tillgängligt endast för en mycket begränsad krets av personer, bör tillstånd vägras. Likaså bör tillstånd nekas, om det är troligt att sökandens ekonomiska och organisatoriska resurser icke äro tillräckliga för att fritidsområdet under hans ledning skall kunna vidmakthållas och utnyttjas av allmänheten för friluftsliv och rekreation.

Ansökan om tillstånd att förvärva servitut skall inges till Konungens befallningshavande, som har att avgiva utlåtande över ansökningen. Detta utlåtande bör givetvis innehålla nödiga upplysningar om fastighetens lämplighet såsom fritidsområde, om sökandens lämplighet som servitutshavare och om andra omständigheter, som äro av betydelse för tillståndsprövningen. Någon bestämmelse i lagen om utlåtandets innehåll har icke ansetts