Sida:SOU 1940 12.djvu/216

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
214

Utkastet till lag om ändrad lydelse av lagen den 14 juni 1907 om servitut.

Lagen den 14 juni 1907 om servitut reglerar enligt vad som framgår av lydelsen av lagens 1 § endast servitut, som gäller till förmån för annan fastighet eller för gruva. Med hänsyn härtill kan det synas onödigt att i anledning av ny lagstiftning om personalservitut i 1907 års lag införa tillägg med hänvisning till att särskilda lagstadganden finnas angående personalservitut. Utredningen har dock trott det vara lämpligt med en sådan tilläggsbestämmelse och har därför föreslagit, att till första paragrafen avnämnda lag fogas ett nytt stycke av nyss angivet innehåll.

Utkastet till lag om ändrad lydelse av 133 § utsökningslagen.

I 7 och 8 §§ lagen om servitut för bildande av fritidsområden hava intagits bestämmelser, vilka för det fall att tjänande fastighet övergår å ny ägare efter frivillig överlåtelse reglera rättsförhållandet mellan nye ägaren och servitutshavaren i huvudsakliga delar överensstämmande med vad som för motsvarande fall gäller i fråga om arrende. Rättsförhållandet mellan servitutshavare och den, som efter inrop å exekutiv auktion blir ägare till den tjänande fastigheten, bör därför i motsvarande delar regleras i överensstämmelse med de stadganden, som finnas angående rättsförhållandet mellan arrendator och den, som genom exekutiv försäljning förvärvat fast egendom. Sistnämnda stadganden återfinnas i 133 § utsökningslagen. Däremot svarande bestämmelser i fråga om personalservitut föreslås av utredningen i form av dels ett nytt fjärde stycke i 133 § utsökningslagen och dels i form av en ändring av det hittillsvarande fjärde stycket av samma lagrum.

Enligt andra stycket av 133 § utsökningslagen äger köpare, sedan han tillträtt exekutivt försåld egendom, uppbära arrende eller hyra, som därefter förfaller, och i övrigt utöva de rättigheter, som på grund av arrende- eller hyresavtalet tillkomma ägaren. Han skall ock, där avtalet skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe svara till de jordägaren åliggande förpliktelser, vilka skola fullgöras efter sagda tid. Å legoavgift, som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra mer än sex månader efter det första gången auktion hölls eller, där egendomen först ställts under tvångsförvaltning, syssloman enligt 170 § utsökningslagen förordnades i det utsökningsmål varom fråga är, får legotagaren ej avräkna vad han må hava att fordra av förre ägaren, och icke heller gäller i fråga om sådan avgift betalning, som av legotagaren erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse, som med denne träffats. Fordran, varav legotagaren blivit innehavare, eller uppgörelse, som träffats efter det legotagaren fick kunskap om egendomens utmätning, må ej åberopas mot köparen. I det nya fjärde stycket av 133 § utsökningslagen stadgas, att vid köpares tillträde av egendom, vartill upplåtits servitut, som avses i lagen om servitut för bildande av fritidsområden, skall vad enligt