Sida:SOU 1940 12.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
57

denna skadegörelse tillskrivas söndagspromenerande. Den tidigaste vårfloran, blåsippa, gullviva, liljekonvalj och ängsboll, rovplockades och salufördes. Markägarna klagade allmänt över skadegörelse å plantskog närmast samhällena, sällan beträffande hägnader och ostängda grindar, men mycket ofta med tanke på eldfara i skog och mark. Lämpliga åtgärder till förebyggande av skadegörelse vore propaganda, undervisning i skolorna, populära anslag å vissa platser i närheten av samhällena, vid badstränder och utsiktspunkter samt förbud mot saluförande av vildblommor och kvistar. Om tillräckliga och vackra badplatser m. m. officiellt upplätes till allmänheten, kunde friluftsområdena lättare övervakas och skadegörelse motarbetas.

Kalmar läns södra landstingsområde: Vårdslöshet med eld förekomme, dock mest i samband med cigarrettrökning. Nedskräpning, som borde vara bötesbelagd, förekomme ofta vid lägerplatser. Inga nämnvärda skador orsakades genom tramp eller risbrytning. Blomplockningen vore ännu ej farlig för örtbeståndet, då i allmänhet icke rötterna medtoges. Inga särskilda klagomål från markägarna hade försports. Anslagstavlor med uppmaning att vara aktsam med eld och att icke skräpa ner borde uppsättas på livligt besökta platser.

Kalmar läns norra landstingsområde: Av friluftsfolket orsakade skador vore mycket obetydliga och märkbara endast vid allmänt använda badplatser och promenadvägar omkring större samhällen, särskilt Västervik. Ytterst sällan förekomme klagomål från markägarna. Särskilda åtgärder – utöver propaganda för hyfs i naturen – syntes ej vara påkallade.

Blekinge län: Skadorna vore ingenstädes mera omfattande. Den skövling av ungskogsbestånd, som skett i städernas närhet och i vissa skogfattiga trakter, hade troligen nästan uteslutande övats av mindre bemedlade i förvärvssyfte samt för prydande av hemmen vid helger. Skadorna av denna art uppginge knappast till mer än ett eller annat hundratal kronor per år. Rovplockning av blommor förekomme ej i uppmärksammad utsträckning. Nedskräpning hade iakttagits särskilt intill badstränder, där livlig camping förekommit. Ändring till det bättre borde kunna åstadkommas genom upplysning. I några fall hade markägare avstängt områden intill badstränder eller fordrat anhållan om tillstånd före besök vid badplats. Klagomålen hade varit få och hade aldrig riktat sig mot orientering eller annan organiserad idrott.

Malmöhus och Kristianstads län: Den skada, som förorsakades, vore av rätt mångahanda slag. Brytning av kvistar till pyntgrönt och blomsterplockning vore i allmänhet ej så farligt utom då kvistbrytning skedde i försäljningssyfte. Orienteringslöpningar och vandrarföreningar, vilka senare sjungande genomkorsade skogarna, skadade jakten. Exempel funnes på att jaktarrendatorer av denna anledning sagt upp sina kontrakt. Amatörer på svamp plockade champinjoner även inom betesskogar, som vore belägna intill gårdarna och inhägnade med taggtråd. Skadegörelsen vore svår att värdesätta.

Göteborgs och Bohus län: Nedskräpning av naturen förekomme allmänt. Buteljer sönderslogos vid badplatser och gräs nedtrampades på