synpunkt. Stiftelsen disponerar nu genom äganderätt eller 500-årskontrakt över omkring 300 egendomar i England och Wales med en sammanlagd areal av över 20 000 hektar och kontrollerar genom servitut ytterligare omkring 6 000 hektar. Dess verksamhet bedrives med stöd av gåvor och donationer. Den erhåller inga anslag från staten, men åtnjuter befrielse från inkomstskatt och i stort sett all egendomsskatt, ävensom från arvsskatt å till stiftelsen testamenterad egendom. Stiftelsens verksamhet underlättas numera av en i samband med åtskilliga år 1937 företagna ändringar i National Trust Act tillkommen bestämmelse, vilken ger stiftelsen rätt att med markägare sluta avtal om personalservitut rörande inskränkningar i exploaterandet och användandet av visst markområde med samma verkan som om stiftelsen varit ägare till angränsande fastighet och inskränkningarna avtalats till förmån för sådan fastighet. Det åligger stiftelsen att med vissa undantag hålla den tillhörig fast egendom oinhägnad och obebyggd såsom öppna platser »for the recreation and enjoyment of the Public».
Bland övriga organisationer, som äro verksamma för att åt allmänheten trygga tillgången på rekreationsområden, må nämnas följande: Council for the Preservation of Rural England har till huvudsaklig uppgift att göra propaganda för natur- och landskapsskydd samt fungerar som rådgivare åt kommuner och enskilda vid uppgörandet av regionplaner. Commons, Open Spaces and Footpaths Preservation Society, bildad redan 1865, har till uppgift att tillvarataga främst den icke jordägande befolkningens rätt att nyttja allmänningar (commons) och att taga väg över enskild mark, där detta av gammalt varit tillåtet. National Playing Fields Association arbetar för skapandet av lek- och idrottsplatser. Dess verksamhet finansieras genom gåvor av enskilda samt mindre statsanslag. Organisationen söker intressera de kommunala myndigheterna för ordnandet av rekreationsområden, lämnar sakkunnig hjälp vid utarbetandet av planer för sådana och beviljar bidrag till anläggningarna varierande mellan 25 och 90 procent av kostnaderna. Organisationen äger själv (år 1938) åttio rekreationsområden och har lämnat bidrag till ett tusental sådana.
Tältlivet är relativt livligt i England. Dess snabba och oreglerade utveckling har emellertid medfört ganska avsevärda olägenheter ur hälsovårdssynpunkt. Enskilda markägare ha i stor utsträckning uthyrt tältplatser på för ändamålet olämplig mark utan att förse tältplatserna med nödiga sanitära anordningar. Detta har föranlett att såväl statliga som kommunala hälsovårdsmyndigheter måst ingripa för att förhindra camping på dylika platser. The Camping Club, bildad 1901, har framgångsrikt arbetat för att möjliggöra tältliv under ur det allmännas synpunkt betryggande kontroll. Klubben äger själv ett mindre antal tältplatser och utger en handbok innehållande uppgifter angående ett tusental tältplatser på de brittiska öarna.
Beträffande åtgärder till främjande av friluftsliv å marker, som ägas av staten, må nämnas följande. Inom Forestry Commission, ett statsorgan med det rent praktiska syftet att förvärva för skogsproduktion lämpliga områden och skogsplantera dem, väcktes år 1935 tanken att avsätta en del
