Sida:SOU 1940 12.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
73

av de förvärvade områdena såsom National Forest Parks till tjänst för allmänhetens friluftsliv. Början gjordes med en trakt i skotska högländerna invid västra stranden av Clydefjordens innersta del (Loch Long). Av området ha de lägre partierna skogsplanterats, men återstoden (drygt 14 000 hektar) fått bilda Argyll National Forest Park. Inom parken har Forestry Commission anordnat två platser för tältning och en för bilparkering (i alla tre fallen mot avgift) och upplåtit mark för tältläger till olika organisationer. Scottish Youth Hostels Association håller inom området tre vandrarhem. Planer uppgjordes 1937–1938 för två nya parker av samma art, en i nordvästra Wales (Snowdonia) och en i triangeln mellan floderna Wye och Severn (Forest of Dean).

Den 1 januari 1940 har i England trätt i kraft en den 13 juli 1939 utfärdad lag, Access to Mountains Act, som ger möjligheter att utvidga allmänhetens rätt att idka friluftsliv till vissa nya områden. De områden som avses i lagen äro berg (mountain), olika slags hedar (moor, heath), en för södra delarna av landet karakteristisk landskapstyp bestående av trädlösa, i allmänhet gräsbevuxna, runda kullar (down) samt strandklippor (cliff). Lagen är emellertid icke utan vidare gällande för alla dylika arealer utan endast för de särskilda områden, beträffande vilka jordbruksministern meddelar förordnande om lagens tillämplighet. Har dylikt förordnande meddelats, innebär detta bland annat, att områdets ägare eller innehavare icke äger rätt att hindra någon person från att i rekreationssyfte vistas å området under tiden mellan en timma före soluppgången och en timma efter solnedgången, under förutsättning att denne iakttager de villkor och bestämmelser, som enligt stadganden i lagen eller särskild med stöd av densamma given föreskrift gälla för tillträde till och vistelse å området. Allmänhetens rätt till dessa områden går i regel icke utöver frihet att vandra och uppehålla sig där. Utan särskilt tillstånd är det sålunda icke tillåtet att färdas där med något slags fordon. Tältning synes vara tillåten, men eld får därvid icke uppgöras. Badning får ske vid havsstrand till området, men uti därinom beläget vatten, som icke röner inverkan av ebb och flod, får badning ej äga rum i strid mot förbud som anslagits i närheten av vattnet. Ägares eller innehavares rätt att utnyttja området får icke lida intrång genom lagens bestämmelser. Förordnande om att lagen skall tillämpas för visst område kan meddelas endast efter ansökan av dess ägare, av kommunal myndighet i kommun med mera än 20 000 invånare och av vissa organisationer. Områdets ägare eller innehavare av särskild rätt till området får ingen ersättning för olägenheter, som uppstå till följd av lagens tillämpning beträffande området. I stället gäller att, om förordnandet skulle medföra minskning av värdet av fastigheten eller särskild rätt till densamma eller eljest medföra skada, förordnandet skall förbindas med sådana modifikationer av de allmänheten eljest enligt lagen tillkommande rättigheterna att värdeminskning eller skada undvikas. Om det får anses omöjligt att genom dylika modifikationer undvika värdeminskning eller skada, får något förordnande beträffande området icke meddelas. Meddelat förordnande kan under