antingen dömas blott för förövande av det tidigare brottet eller medverkan därtill eller ock för medverkan till detta brott samt för häleri eller döljande av brottsling. Den sakliga skillnaden mellan dessa båda förfaringssätt torde på grund av konkurrensreglerna i verkligheten icke bliva alltför stor. Vad här sagts om häleri och döljande av brottsling tiger tillämpning även beträffande det i 10: 9 i förslaget upptagna brottet bevisförvanskning, vilket bl. a. omfattar vissa i 10: 10 icke behandlade fall av personlig faution.
Bestämmelserna om medverkan äro liksom de flesta övriga bestämmelserna i strafflagens allmänna del analogiskt tillämpliga även på specialstraffrättens område i den mån annat ej framgår. I fråga om rena polisförseelser torde medverkansbestämmelserna icke vara att tillämpa och ej heller där, såsom fallet är i kungl. förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker 7: 15. specialstraffrätten innehåller en fullständig reglering av det ifrågavarande ämnet. I)är specialstraffrätten, såsom i lagen den 21 september 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten 7 §, beträffande ansvar för delaktighet hänvisar till 3 kap. allmänna strafflagen, bliva däremot de föreslagna bestämmelserna tillämpliga. Specialstraffrättsliga bestämmelser, som på någon punkt avvika från den allmänna strafflagens reglering av medverkansansvaret, skola naturligtvis tillämpas även om bestämmelserna i övrigt hänvisa till denna reglering, se exempelvis kungl. förordningen den 3 mars 1916 om straff för olovlig varuutförsel m. m. 6 §. Vid blivande lagstiftning på de olika specialstraffrättsliga områdena bör övervägas, i vad mån det är behövligt att bibehålla särskilda bestämmelser angående medverkan vilka avvika från de föreslagna allmänna bestämmelserna.
Vad angår straffet för medverkan bör, såsom redan vid 3 § framhållits, medverkan kunna bedömas lindrigare än ensamt gärningsmannaskap. I jämförelse med den som ensam bringat ett brott till stånd kan den som endast i förening med andra åstadkommit detta framstå såsom i mycket mindre grad straffvärd. Det är även att märka, att av flera medverkande någon kanske rönt sådant inflytande av de andra att han på denna grund synes ha förskyllt ett jämförelsevis ringa straff. Gällande lag tager, vad straffskalan beträffar, hänsyn till dessa förhållanden allenast såtillvida som enligt SL 3: 4 medhjälp, som icke varit avgörande orsak till brottet eller icke skett vid brottets utförande, skall bestraffas efter en skala, som sträcker sig från högsta straff under straffmaximum för brottet till det allmänna bötesminimum. Såsom vid 3 § framhållits, torde denna regel icke vara tillräcklig för att domstolarna i alla fall skola kunna taga tillbörlig hänsyn till de säregna förhållandena vid fleras medverkan till brott.
I förevarande paragraf ha upptagits bestämmelser av mindre snäv innebörd. De avse alla former av medverkan, således även gärningsmannaskap och sådan medverkan som enligt gällande lag skall bestraffas lika strängt som sådant. En gärningsman, som är ett redskap i en viljekraftig anstiftares hand, kan nämligen väl tänkas böra komma i åtnjutande av strafflindring,
