punkten om straff för den som av oaktsamhet undanhåller eller fördärvar viss handling har ansetts kunna utgå. Förslaget innehåller i 25 kap. bestämmelser som äro avsedda att ersätta SL 8: 17 andra stycket och SL 8: 31. nämligen 25 kap. 3 § om tagande av muta och 7 § om särskilt straff för ämbetsman som förövar allmänt brott.
De gärningar, vilka nu äro såsom stämpling eller annan förberedelse belagda med straff i SL 8: 24 och 25 samt 8: 26 första stycket, bliva enligt förslaget att bedöma jämlikt de allmänna bestämmelser om förberedelse till brott, som upptagits i 3: 2. I SL 8: 16 belägges för närvarande med straff viss delaktighet i sådana brott av krigsmän, som äro straffbelagda i strafflagen för krigsmakten. Enligt kommitténs mening bör civilpersons medverkan till militär förbrytelse generellt underkastas de allmänna bestämmelserna om straff för medverkan till brott; kommittén ämnar föreslå att en härför erforderlig bestämmelse införes i 2 kap. strafflagen för krigsmakten. I SL 8 kap. finnes slutligen i 30 § upptagen en bestämmelse om förverkande av egendom eller dess värde; häremot svara de föreslagna allmänna bestämmelserna i detta ämne i 2: 18–20.
Högförräderi straffbelägges i 1 och 2 §§ av SL 8 kap. Det förstnämnda lagrummet upptager gärningar, som ske i uppsåt att statsområdets integritet skall kränkas med våldsamma medel eller med hjälp av främmande makt eller eljest med lagstridiga medel. I 2 § upptagas dels vissa personliga angrepp mot Konungen eller mot regent, som lagligen är satt i hans ställe, dels försök att genom uppror eller eljest med våldsamma medel eller med hjälp av främmande makt åstadkomma upphävande eller ändring av någon av rikets grundlagar eller framtvingande eller förhindrande av någon åtgärd i rikets styrelse.
Uppenbarligen böra alla dessa angrepp mot staten eller dess högsta organ fortfarande beläggas med strängt straff. Såsom i inledningen till detta kapitel berörts har kommittén emellertid ansett, att på detta ställe endast böra behandlas sådana angrepp som hänföra sig till statens yttre säkerhet och att åt dessa bör förbehållas benämningen högförräderi. Till detta brott skola alltså föras endast angrepp som riktas mot statsområdets integritet eller som, oavsett vilka intressen som därigenom kränkas, förutsätta hjälp från utlandet. Erfarenheten visar, att sådan hjälp städse innebär fara för en utveckling, som kan leda till kränkning av rikets yttre integritet, även om målet för den aktion vartill hjälpen lämnas från början är ett annat och mera begränsat. Det är därför påkallat att till högförräderi med den begränsade innebörd denna beteckning enligt förslaget erhåller hänföra jämväl varje mot staten riktad politisk aktion som bygger på hjälp från utlandet. – Till den del den nuvarande 2 § går utöver räckvidden av högförräderi i nu angiven mening motsvaras lagrummet av bestämmelser i förslagets 9 kap.
Första stycket av förevarande lagrum upptager angrepp mot statens
