integritet. Detta kan gå ut på att riket eller del därav skall läggas under främmande makt eller att en riksdel skall lösryckas, d. v. s. göra sig självständig. Vid sidan härav har den gällande lagen upptagit att riket skall förenas med annan makt. Detta uttryck för tanken på en union eller dylik formlig förening av rättslig karaktär mellan jämställda stater, men meningen med straffbudet är att hindra icke en frivillig förening mellan Sverige och ett eller flera andra länder utan Sveriges beroende av överlägsen främmande makt. Även protektoratsförhållanden och dylikt eller ett rent faktiskt beroende, t. ex. genom en s. k. fredlig penetration, böra inbegripas, och straff bör härvid drabba även en åtgärd som hänför sig till allenast en del av riket. I förslaget har därför det ifrågavarande uttrycket utbytts mot en bestämmelse, enligt vilken det blir straffbart att bringa riket eller del därav i beroende av främmande makt.
Mot det i den gällande lagtexten använda uttrycket "med hjälp av främmande makt" kan invändas, att det synes förutsätta bevisning om att en främmande statsmakt varit eller tänkts skola bliva engagerad i företaget. Ofta torde emellertid förekomma, att en främmande stat vid sådan verksamhet, varom här är fråga, icke .framträder utan döljer sig bakom något parti eller annan åtminstone till skenet fristående organisation eller bakom enskilda personer. Dessa fall äro icke mindre straffvärda. Därför inbegriper förslaget allt utländskt bistånd. Sådant torde vid angrepp på en stat sällan i verkligheten härröra blott från enskilda, men även om så skulle vara fallet, kan det utmärka en hög grad av farlighet hos :företaget och därför göra det angeläget att deltagare däri bliva straffade för högförräderi. Uppsåt att med utländskt bistånd lägga Sverige under främmande makt eller vad därmed i lagrummet jämställes kan emellertid ej anses föreligga med mindre utländskt bistånd ingår såsom ett för brottsplanen väsentligt moment. Att medhjälp från utländskt håll i form av ekonomiskt understöd, propaganda eller dylikt påräknats är sålunda icke tillräckligt, utan i planen måste ha ingått utländska påtryckningar på Sverige eller något därmed jämförligt.
Sättet för brottets förövande bestämmes i den nuvarande 1 § första stycket så, att man i uppsåt att åstadkomma det förut angivna resultatet gör gärning som innebär medverkan till uppsåtets fullbordan eller försök därtill; i 1 § andra stycket och 2 § talas endast om att man söker uppnå vissa resultat. I jämförelse med de eljest inom strafflagen givna brottsbeskrivningarna förete dessa bestämmelser den egenheten, att skillnad ej gjorts mellan försök och fullbordat brott i vanlig mening; i stället har försöket så att säga flyttats in i det i teknisk mening fullbordade brottet, och en särskild regel om straff för försök har ansetts bliva överflödig. I 1 § första stycket nämnes ej att man utför brottet på egen hand utan endast att man medverkar därtill. Anledningen till dessa egendomligheter lärer vara, att lagen ansetts böra undvika att bereda alltför framträdande plats åt en regel om ett i vanlig mening fullbordat högförräderi, att man velat inskrida med strängt straff på ett tidigt stadium och att man i 1 § första stycket haft för ögonen det vanliga fallet att brottet förövas under samverkan mellan ett stort antal
