Sida:SOU 1944 69.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
161
Väpnat hot mot laglig ordning.
9: 6

ut på exempelvis plundring, gripande av meningsmotståndare eller påtryckning på väljare medelst terror. Även om endast en person skulle vara det omedelbara föremålet för brottsplanen, kan gärningen vara att bedöma enligt paragrafen, nämligen om brottet med hänsyn till denna persons betydelse, han är exempelvis en politiskt ledande person, sätter allmän säkerhet eller medborgerlig frihet i fara. Brottet skiljer sig från det i nästa paragraf, 7 §, upptagna genom att i 6 § fordras uppsåt att genom verksamheten förbereda ett brott. Ä andra sidan behöver enligt 6 § den väpnade sammanslutningen i och för sig icke vara av illegal beskaffenhet. Paragrafen omfattar sålunda även det fall, att befälhavare för trupp tillhörande svenska krigsmakten förfar som i paragrafen anges.

Att straffet för gärning, som omförmäles i andra punkten, om riket var i krig kan höjas till straffarbete i tio år överensstämmer med gällande lag, som i 8: 29 a innehåller en bestämmelse om sådan höjning av maximum.


7 §.

l 1 § lagen den 15 juni 1934 om förbud mot vissa sammanslutningar förbjudes att bilda eller deltaga i sammanslutning, som enligt sitt tillkännagivna ändamål avser att tjäna såsom skyddskår för politiskt parti eller därmed jämförlig grupp av samhällsmedlemmar eller som eljest med hänsyn till organisation och verksamhet eller andra omständigheter måste anses syfta till att utgöra ett maktmedel av sådan art som militär trupp eller polisstyrka. Vad sålunda stadgas skall dock ej gälla av Konungen godkänd sammanslutning, som har till ändamål att biträda vid rikets försvar och ej heller av polismyndighet anordnad, under sådan myndighets omedelbara ledning stående förstärkning av ordningsmakten. I 2 § nämnda lag utvidgas förbudet till att avse även andra handlingar med avseende å sådana sammanslutningar. Det förbjudes sålunda att för sådan sammanslutning upplägga eller innehava förråd av vapen, ammunition, utrustning eller dylikt eller att verkställa utdelning därav bland medlemmarna samt att till sådan sammanslutning eller för dess verksamhet upplåta område eller hus eller del därav och vidare att med penningar eller på annat sätt understödja sammanslutningen. Straffet för överträdelse av dessa förbud bestämmes i 3 § till dagsböter eller fängelse; äro omständigheterna försvårande, må dömas till straffarbete i högst ett år.

Enligt kommitténs mening är det önskvärt, att de återgivna bestämmelserna, som på sin tid innefattade en nyhet i svensk rätt, vid den nu ifrågavarande revisionen av strafflagen inordnas i sitt Systematiska sammanhang. I förevarande paragraf har därför, med brottsbeteckningen olovlig kårverksamhet, upptagits en motsvarighet till bestämmelserna. Det har därvid visat sig möjligt att icke obetydligt förkorta avfattningen.

Den i 1 § av 1934 års lag lämnade utförliga beskrivningen på avsedda sammanslutningar har sålunda ansetts kunna utbytas mot fordran på att sammanslutningen skall vara jämförlig med militär trupp eller polisstyrka

och att den icke skall med vederbörligt tillstånd förstärka försvaret eller

1–440529