I SL 3: 7 stadgas straff för föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar och andra uppfostrare ävensom förmyndare, vilka underlåta att hindra den som står under deras vård och lydnad från utförande av brott varom de äga vetskap. Jämlikt SL 3: 8 straffas annan än de i 3: 7 nämnda som, ehuru han vetat brott vara å färde varigenom någons liv, hälsa, frihet eller egendom sattes i synnerlig fara, likväl underlåtit att upptäcka brottet i tid så att faran kunde avvärjas. Ansvar inträder emellertid icke enligt någondera paragrafen, där den ifrågavarande personen icke utan att angiva brottet till åtal kunnat hindra eller upptäcka det.
Enligt kommitténs mening böra de genom de anförda bestämmelserna straffbelagda gärningarna icke, såsom gällande lag anger genom bestämmelsernas placering i delaktighetskapitlet, uppfattas såsom delaktighetshandlingar, s. k. negativ delaktighet. Liksom kommittén överfört bestämmelserna om s. k. efterföljande delaktighet till strafflagens speciella del och därmed kriminaliserat de med dem avsedda gärningarna såsom särskilda brott, nämligen döljande av brottsling, i viss mån även bevisförvanskning, hjälp till rymning och häleri, anser sig kommittén även beträffande de med SL 3: 7 och 8 avsedda gärningarna böra upptaga frågan om deras straffbeläggande i samband med de särskilda brotten.
Underlåtenhet att upptäcka visst slags brottslighet behandlas redan enligt gällande strafflag såsom ett särskilt brott. I SL 8: 28 stadgas nämligen ansvar för den som vet högförräderi, spioneri eller något av vissa andra i 8 kap. SL behandlade brott vara å färde och ej upptäcker det i tid. Även den som har skälig anledning antaga att sådant brott är å färde och ej uppenbarar de omständigheter som äro honom kunniga straffas enligt lagrummet. Från ansvar enligt detta undantagas emellertid, där brottets upptäckande icke kunnat ske utan angivelse till åtal, make, trolovad, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som är lika nära förenad med den brottslige i första svågerlag, adoptivföräldrar och adoptivbarn, fosterföräldrar och fosterbarn.
Kommittén, som icke funnit anledning att bibehålla en särbestämmelse för vissa brott enligt 8 kap., föreslår att motsvarigheter till de anförda bestämmelserna upptagas i förevarande paragraf. Därmed hänföras gärningarna, såsom berörts redan vid kapitelrubriken till 10 kap., till brotten mot allmän ordning. Ehuru gärningarna stå de i 10: 9 och 10 i förslaget straffbelagda gärningarna, bevisförvanskning och döljande av brottsling, nära, skilja de sig från dem därigenom, att de förövas innan ännu det brott kommit till stånd för vars skull gärningarna äro straffbelagda. De synas därför typiskt sett mera rikta sig mot den allmänna ordningen än mot myndighets verksamhet.
Thyrén har i sitt utkast (X. I 5 §) bland brott mot allmän ordning och frid upptagit ett stadgande om ansvar för den som vetat en i lag straffbelagd gärning å färde vara, därav rikets säkerhet eller någons liv, hälsa, frihet eller
