annat organ som äger besluta i allmänna angelägenheter. I detta avseende kräves enligt SL 10: 14 a, att uttalandet skall vara ägnat att väcka förakt för myndigheten eller organet. Enligt kommitténs mening innebär detta krav en alltför stark begränsning av det straffbara området. Avfattningen har därför ändrats, så att det är tillräckligt att uttalandet är ägnat att undergräva aktningen för myndigheten eller organet.
Enligt SL 10: 14 a och 8: 21 kräves för straffbarhet, att alla objektiva förutsättningar för ansvar äro täckta av uppsåt. Gärningsmannens uppsåt skall alltså bl. a. omfatta, att ryktena äro falska eller uttalandena lögnaktiga. Såsom erfarenheten givit vid handen, är det emellertid stundom svårt att bevisa förhandenvaron av detta uppsåt, ehuru förhållandena äro sådana att ett straff synes på sin plats. Kommittén föreslår därför, att i andra stycket upptages en straffbestämmelse för visst oaktsamhetsfall, nämligen det att gärningsmannen väl ej insåg att ryktet eller uttalandet var oriktigt men underlåtit skäliga mått och steg för att förvissa sig om dess sanning. Det synes vara ett rimligt krav, att innan någon tager på sitt ansvar att bland allmänheten sprida ett meddelande av här ifrågavarande slag, han i någon mån söker kontrollera meddelandets riktighet.
För det uppsåtliga brottet i förevarande paragraf föreslås beteckningen samhällsfarlig ryktesspridning.
Straffet är enligt SL 8: 21 straffarbete i högst fyra år eller fängelse med viss förhöjning enligt SL 8: 29 a, därest riket var i krig eller Konungen meddelat förordnande enligt sistnämnda lagrum, samt med möjlighet att, om brottet är ringa, stanna vid böter. Enligt SL 10: 14 a är straffet fängelse eller böter. Kommittén föreslår att straffet i första stycket bestämmes till högst straffarbete i två år och i andra stycket till fängelse eller böter. Straffmaximum har sålunda ansetts kunna väsentligt sänkas i jämförelse med maximum enligt SL 8: 21. Det är emellertid att märka, att den som, då riket är i krig eller under tid för vilken Konungen meddelat förordnande enligt 8: 16 i förslaget, till förfång för rikets försvar anstiftar trolöshet eller modlöshet enligt 8: 2 i förslaget skall dömas för krigsförräderi.
Samhällsfarlig ryktesspridning är att skilja från tjänstemissfirmelse, varom förmäles i 10: 3 i förslaget. Enligt sistnämnda lagrum straffas bl. a. den som talar eller skriver smädligen mot myndighet eller annat organ som äger besluta i allmänna angelägenheter. Om sådan gärning är ägnad att undergräva förtroendet för myndigheten, något som icke gäller om varje smädelse, och därtill uppfyller övriga förutsättningar för ansvar enligt förevarande paragraf, bl. a. att innebära spridande av falskt rykte eller annan osanning, blir gärningen i stället att bedöma såsom samhällsfarlig ryktesspridning.
Liksom 4 § äger jämväl den nu förevarande en motsvarighet i tryckfrihetsförordningen, nämligen § 3 8:o andra stycket. Vad vid 4 § anförts rörande förslagets förhållande till tryckfrihetsförordningen äger här motsvarande tillämpning.
