Ytterligare stadgas straff för att man i bedräglig avsikt river, flyttar eller vrider eller ock falskeligen sätter rå och rör eller annat gränsmärke eller
vattenhöjdsmärke (11 §).
I fortsättningen av kapitlet behandlas penningförfalskning (12-17 §§). Lagen beaktar särskilt eftergörande av guld- eller silvermynt, av kopparmynt och av sedlar samt förändring av mynt eller sedel, så att däråt gives sken av högre värde, och minskning av metalliskt mynt. Med undantag för sistnämnda fall fordras icke någon särskild avsikt, men om det kan utredas att den olovliga åtgärden ej skett i bedräglig avsikt, ådömes endast ett bagatellstraff. Det fordras icke att bruk blivit gjort av det förfalskade, men för förfalskningsåtgärd som ej åtföljts av begagnande stadgas lägre straffminimum. Skillnad göres ej mellan in- och utländska penningar. Lika med förfalskning straffas utprångling av falska penningar; därvid gäller ett lägre straff för den som före sådan gärning själv blivit bedragen med vad han utprånglat.
Vidare stadgas straff för förfärdigande av redskap eller annan befattning därmed såsom förberedelse till förfalskning av allmänna stämplar eller märken eller av penningar (18 §). Även den som obehörigen men utan förfalskningsuppsåt förfärdigat sådana redskap belägges med bötesstraff; så är även fallet med vissa andra fall av obehörig befattning eller försumlighet i fråga om redskap för framställning av stämplar, märken och mynt (18 § andra stycket, 19 §). Slutligen stadgas att med verktyg som äro ämnade till förfalskning och med vad som tillkommit genom förfalskning skall förfaras så, att missbruk därav ej kan ske (20 §). I några fall stadgas straffrihet om den brottslige, innan bruk av det förfalskade ägt rum, förstört detta eller eljest förebyggt all skadlig verkan därav; en bestämmelse av sådant innehåll är även meddelad beträffande befattning med förfalskningsredskap.
Åtskilliga brott, som innefatta missbruk med hänsyn till bevismedel och stå mer eller mindre nära de i 12 kap. reglerade förfalskningsbrotten, behandlas på annan plats i 1864 års strafflag. I 8 kap., om förräderi m. m., belägges sålunda med strängt straff att man förfalskar, undanhåller, förstörer eller fördärvar handling, som innefattar bevis för rikets säkerhet eller rätligheter emot annan stat. Framför allt äro i detta sammanhang att uppmärksamma åtskilliga bestämmelser i 22 kap., om bedrägeri och annan oredlighet. Enligt 2 § skall såsom bedrägeri bestraffas: 1. om man, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, begagnar eller beropar sig å veterligen falska sådana handlingar, som i 12 kap. 4 och 5 §§ omförmälas och i diktade personers namn skrivna äro; 5. om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstör eller gör obrukbara de handlingar, varå den sig grundar; och 6. om man, för att något därmed sig tillägna, lägger märke å det som hörer annan till eller utplånar annans märke. Jämlikt 13 § bestraffas, bland annat, att man mot bättre vetande nekar sin hand och förskrivning, och enligt 16 § att man å tillverkning, som till salu hålles, olovligen sätter annans märke än rätte tillverkarens. Vidare stadgas straff, i 17 § för att någon i orlovssedel eller annan sådan enskild handling, som i 12 kap, 5 § nämnes, uppgiver vad han vet osant vara och därav annan vilseledas eller skadas kan,
