man av egen drift återkallat utsagan, innan vigsel skett, blev straffet lägre. År 1920 infördes i 2 § ett stadgande, 4., om straff då man emot bättre vetande avgiver falsk utsaga i sådan försäkran, som avses i 6 kap. 9 § giftermålsbalken angående äkta makars egendom. Stadgandet i 16 § om åsättande av obehörigt varumärke upphävdes 1890, sedan det blivit överflödigt genom den några år tidigare antagna varumärkeslagen. Såsom 16 § placerades i stället bestämmelsen om straff för missbruk med falsk, i diktad persons nanm skriven handling. – Vissa ändringar i 23 kap. (1882, 1921) beröra även det däri intagna stadgandet om falsk bokföring.
Lagen den 12 maj 1942 om ändring i vissa delar av strafflagen, genom vilken lag stadgandena om förmögenhetsbrott helt nydanades, berörde även förfalskningsbrotten. Dels vidtogos vissa ändringar i 12 kap:s förutvarande innehåll, dels bereddes där plats för de förut i 22 kap. ingående bestämmelserna om brott med avseende å bevismedel, vilka ej borde kvarstå i 22 kap. enär de icke avsågo förmögenhetsbrott. Lagstiftningsåtgärderna voro i korthet av följande innebörd.
Försök blev straffbelagt i fråga om förfalskning av allmänna arkivhandlingar, gräns- och vattenhöjdsmärken m. m., samt utprångling av falskt mynt eller penningsedel, även för det fall att man själv blivit därmed bedragen (1, 11, 16 och 17 §§). Regeln om förfalskning av utländska allmänna handlingar (förutvarande 10 § första stycket) blev förtydligad och fullständigad genom en ny avfattning, som även berörde straffsatsen; stadgandet erhöll ändrad plats (3 a §).
Bestämmelserna om förfalskning av enskilda handlingar omfatta efter ifrågavarande lagstiftning jämväl det fall, att falsk handling skrivits i diktad persons namn (4 och 5 §§); härigenom ersättes förutvarande 22 kap. 16 §. Att förstöra eller göra obrukbara de handlingar, varå annans rätt grundar sig (förutvarande 22 kap. 2 § 5.) är nu straffbelagt i 12 kap. 5 a §. I en ny 5 b § återfinnes straffbudet mot att neka sin hand och förskrivning, som förut innehölls i 22 kap. 13 §. Stadgandet om straff för den som svikligen begagnar sig av orlovssedel, pass eller annat dylikt bevis som för annan utfärdat är (22 kap. 18 §) har med någon jämkning överflyttats till 12 kap. såsom 6 a §. Därvid har tillagts en bestämmelse om straff för att utlämna sådant bevis att begagnas av annan än den för vilken beviset är utfärdat. För att i äkta sådan handling uppgiva vad man vet osant vara och därav annan vilseledas eller skadas kan (förut 22 kap. 17 §) stadgas nu straff i 12 kap. 21 §. Slutligen har såsom en ny 23 § upptagits de ovan berörda bestämmelserna om oriktiga uppgifter i vissa i giftermålsbalken omförmälda försäkringar (förut 22 kap. 2 § 4. och 8 § tredje stycket). – Bestämmelsen i 22 kap. 6 § 6. om att lägga märke å annans sak eller utplåna annans märke har upphävts. Denna gärning blir ej sällan straffbar såsom försök till stöld eller annat förmögenhetsbrott. Enligt den nya lydelsen av 23 kap. upptager detta icke något särskilt brott bestående i att man svikligen åstadkommer falska handelsböcker. Sådant förfarande i förening med oredlighet mot borgenärer kan föranleda att denna blir att anse såsom grov (23 kap. 2 §), och även
