Hoppa till innehållet

Sida:SOU 1944 69.djvu/246

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
244
Förfalskningsbrott.
12 kap.

i det ursprungliga il kap. Enligt 1 § bestraffas att man förstör allmän arkivhandling, enligt 11 § att man river rå och rör eller annat dylikt märke. Den nya 5 a § behandlar det fall, att man förstör eller gör obrukbara vissa handlingar. I 8 kap. I8 och 19 §§ straffbelägges även, att där avsedd handling undanhålles. Alla dessa åtgärder angripa på ett mer eller mindre långtgående sätt bevismedlet i dess egenskap av sak, men de innebära icke omedelbart att möjlighet skapas för oriktig bevisning. För dem användes beteckningen negativ materiell förfalskning.

Andra åtgärder lämna bevismedlet oberört såsom sak och hänföra sig endast till äkta bevismedel. men utgöra angrepp på ett bevismedels funktion. De benämnas immateriell förfalskning.

3) Sålunda kan man med ett äkta bevismedel söka visa någonting annat

in vad därmed rätteligen bör bevisas. Ett obehörigt förfarande av detta slag möter i två skilda former.

a) Den ena utmärkes därav, att den som framställer ett bevismedel giver

det ett oriktigt innehåll, så att den i bevismedlet nedlagda förklaringen, i den mån den vinner tilltro, kommer att bevisa någonting som icke överstämmer med verkligheten. Ett typiskt fall är oriktig uppgift i något intyg. Sådant straffbelägges i den till sin räckvidd något oklara bestämmelse, som numera har sin plats i 12 kap. 21 §, och likaledes i 22 § därstädes.

b) Vid den andra formen av hithörande gärningar är bevismedlet både

äkta och till innehållet riktigt, men man söker ändå därmed bevisa någonting annat än vad som skall styrkas med bevismedlet. Det är med andra ord fråga om oriktig användning av ett i och för sig riktigt, ehuru måhända ofullständigt eller eljest otydligt bevismedel. Ett exempel erbjuder det i 12 kap. 6 a § behandlade fallet att en person "svikligen" begagnar sig av pass, arbetsintyg eller annat dylikt bevis, som utgivits för en annan person; den förre söker med papperet övertyga om att han är den senare.

Dessa båda typer av missbruk av bevismedel betecknas såsom positiv immateriell förfalskning; den förstnämnda även såsom intellektuell förfalskning, en inom romanskt rättsspråk vedertagen term. Ingendera var straffbelagd i det ursprungliga 12 kap., med det förbehåll att bestämmelsen i 7 § om missbruk av stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är, anses innefatta även åtgärder varigenom man utan angrepp på stämplingen eller märkningen såsom föremål kommer densamma att utöva en till innehållet oriktig bevisfunktion.

4) Slutligen förekomma åtgärder varigenom man utan materiellt angrepp

på ett bevismedel söker hindra det att fylla den uppgift, varför det är avsett. Åtgärder av detta slag, s. k. negativ immateriell förfalskning, straffbelades från början icke i 12 kap. Nu finnes, såsom ovan nämnts, en hithörande bestämmelse i 5 b §, om den som nekar sin hand och förskrivning.

Av det anförda framgår, att de olika slagen av förfalskningsåtgärder i den gällande rätten icke äro straffbelagda likformigt- så att de alla bestraffas vid varje bevismedel som överhuvud åtnjuter skydd mot förfalskningsbrott. Att genomföra en sådan likformighet skulle leda till en väsentlig