såsom bestämt till att tjäna som bevis eller användes såsom bevis för en rättighet, en förpliktelse eller befrielse från en sådan (§ 171); den norska strafflagen är i förevarande punkt nära överensstämmande (§ 179). – Förslaget uppställer även i fråga om dessa handlingar kravet på att förfalskningsåtgärden skall innebära fara i bevishänseende. Häri ligger en betydelsefull begränsning.
Den föreslagna lagtexten angiver uttryckligen, att de i paragrafen skyddade handlingarna omfatta såväl avsiktsurkunder som tillfällighetsurkunder. En bestämd språklig form utmärker varje handling såsom framgår av de anförda exemplen, protokoll, kontrakt, skuldebrev och intyg. Diktafonrullar och talfilm ingå under handlingsbegreppet men ej vanliga bilder eller fotografier. I den föreslagna lagtexten angives särskilt att en skrift för att anses såsom urkund skall vara av betydelse såsom bevis genom sitt innehåll, d. v. s. genom vad däri förklaras eller upplyses, icke genom den rent yttre beskaffenheten. En förfalskning av en skrift som endast är av betydelse för utredning angående papperets kvalitet eller såsom jämförelsematerial vid handskriftsgranskning =blir sålunda icke att hänföra till urkundsförfalskning. Själva skriften behöver ej angiva utställaren, men av nyssnämnda krav på skriftens innehåll framgår, att utställaren måste vara åtminstone i någon mån bestämbar, t. ex. såsom tillhörande en viss grupp personer, militär vid ett visst förband eller de intagna på en viss fångvårdsanstalt. Huruvida skriften är underskriven med namnteckning, initialer, bomärke eller namnstämpel eller helt utan underskrift är i och för sig likgiltigt; det räcker att upplysning om en utställare på ett eller annat sätt kan vinnas ur skriftens innehåll. En fullständigt anonym skrift, vars utställare ej alls kan bestämmas, kan däremot icke genom sitt innehåll äga sådant bevisvärde, att den blir att betrakta som urkund.
Begreppet handling i dess ovan angivna innebörd omfattar icke märken av något slag. Märken kännetecknas nämligen därav att de icke ha den bestämda språkliga form som möjliggör att genom läsning taga del av en handlings innehåll. Även märkena förmedla ett föreställningsinnehåll. men detta sker genom enstaka bokstäver eller siffror eller genom andra tecken, som i förening med själva märkets utstyrsel göra detta ägnat att tjäna till bevis som en krets av personer, som känna till detsamma och den funktion för vilken det är avsett. Märkena äro av skilda slag. En grupp utgöra de i förslagets 10 § särskilt behandlade gräns- och vattenhöjdsmärkena. Av de övriga äro somliga självständiga i den meningen, att de utöva sin funktion fristående, såsom särskilda föremål och utan att vara anbragta på något annat föremål. Andra äro däremot avsedda att genom en sådan förbindelse med ett annat föremål, t. ex. en vara eller en handling. utsätta något om detta eller medföra någon särskild rättsverkan beträffande detsamma. Märken av detta slag existera i vissa fall endast såsom ett element i det märkta föremålet: utseende, såsom postens makuleringsstämplar och kontrollstämplar Å
metallvaror; andra. t. ex. frimärken och beläggningsstämplar. skola
