vedertaget bruk äro försedda med underskrift eller eljest namnteckning av utställaren. Det avgörande för äktheten av en sådan handling är huruvida namnteckningen är äkta. Övriga delar av handlingen kunna vara skrivna av vem som helst, även med skrivmaskin, eller exempelvis tryckta. Till skrivande av annans namn anknyter sig det praktiskt icke oviktiga spörsmålet, vilken betydelse som tillkommer samtycke av den vilkens namn skrives. Den gällande rätten får genom ordet "falskeligen" anses ha angivit att skrivandet av en annans namn skall ske olovligen, och detta betyder främst att det icke skall ha skett med samtycke. Det hör visserligen till god ordning att då någon på grund av bemyndigande eller eljest med samtycke skriver en annans namn detta angives genom utsättande även av hans eget namn eller åtminstone med något brukligt tecken eller dylikt. Emellertid medgiver den gällande firmalagstiftningen «i vissa fall, att affärshandlingar undertecknas med personnamn, som utgör firma, även om namnets bärare icke är innehavare av firman. Även bortsett härifrån förekommer det ofta, särskilt inom privatförhållanden, att ett ombud använder sin huvudmans namn utan något tillägg. Ehuru detta åtminstone i många fall icke är tillfredsställande, kan det uppenbarligen icke ifrågakomma att inskrida däremot med straff för förfalskning; fastmera måste anses att varje samtycke av namnets rätte bärare utesluter förfalskningsstraff. Det kan härvid icke göra någon skillnad, om namnteckningen enligt särskilda rättsregler är ogiltig eller eljest obehörig, t. ex. då aktiebolagslagstiftningen i talrika fall fordrar att vissa handlingar skola undertecknas egenhändigt av styrelseledamöter eller andra eller då allmänna handlingar skola undertecknas av någon ämbets- eller tjänsteman personligen. Förslagets ståndpunkt i denna del, som överensstämmer med den gällande rätten, torde tillräckligt tydligt framgå av kravet att en falsk urkund skall hava framställts.
Förutsättningen att någon skrivit annans namn är icke uppfylld, då någon obehörigen undertecknat en handling å annans vägnar och med dennes namn men med något tillägg, som utmärker att detta namn icke härrör från dess bärare, t. ex. om undertecknaren därunder skrivit sitt eget namn med formuleringen "genom N. N. enligt uppdrag". Hans egen namnteckning är då äkta och det oriktiga ligger i den i handlingen innehållna förklaringen att han handlat enligt uppdrag. Detta innebär icke materiell utan s. k. intellektuell förfalskning; denna kan vara straffbar enligt 13: 10 i förslaget. Blotta tillägget "m. h. p. p." torde däremot, när det är oriktigt, icke fritaga från straff för materiell förfalskning (jfr NJA 1936 s. 390). Det är att märka att i åtskilliga fall, då en firmateckning består av namnet på ett bolag. eller annat särskilt bildat rättssubjekt och därunder den personlige undertecknarens signatur, firman kan vara att uppfatta såsom det huvudsakliga. Om firmanamnet anbringas med stämpel eller på liknande sätt och den personliga signaturen endast sker genom initialer eller annan sådan förkortning, torde en obehörig persons åtgärd att anbringa en firmastämpel och därunder sina egna initialer ofta böra uppfattas såsom materiell förfalskning och hänföras under förevarande paragraf, fastän han icke skrivit någon
